Björn Lövenlid, text efter asterisker: Så når du fler läsare

Författaren Jonas Hassen Khemiris öppna brev till justitieminister Beatrice Ask, som publicerades i DN i veckan, var tidningens mest delade artikel genom tiderna. Enligt nyhetssajten Ajour var det dessutom den näst mest delade svenska artikeln i sociala medier, någonsin.

Frågan många ställer sig är varför texter som Khemiris kan få en sådan magnifik spridning, medan andra i stället bara sjunker som en sten i mediestillhetens hav.

För några dagar sedan presenterade analysföretaget Retriever en undersökning som bland annat visade att fem nyhetshändelser (Näthat, Påvens avgång, Meteoritnedslag i Ryssland och Instagramupploppet) stod för hela 75 procent av aktiviteterna kring nyheter i sociala medier under den tre månader långa mätperioden.

Det är alltså få förunnat att bli smittsamt spridd från läsare till läsare, men det finns en del knep att ta till om man vill öka chanserna att nå ut till riktigt många:

För det första så är det alltid tacksamt att skriva om frågor som man redan vet engagerar stora grupper. Flera undersökningar visar att politiska ämnen oftast toppar både Facebook och Twitter, men det kan lika gärna handla om andra företeelser som många lägger mycket tid och energi på. Varför inte skriva något kontroversiellt om barnuppfostran, eller kritisera valfri folkrörelse?

För det andra så är det alltid effektivt att ta upp ämnen som människor identifierar sig med. När man delar med sig av en länk i sociala medier så handlar det ju inte bara om en önskan att sprida ett budskap. Det är också ett sätt att förmedla vem man vill vara utåt, vilka man vill liera sig med och vad man vill ta avstånd ifrån.

Att stryka en åsiktsgemenskap medhårs brukar gå hem: Se här vad bedrövligt! Var en lika fin människa som jag och dela den här kampanjen vidare.

Som journalisten Anders Mildner påpekade i en intressant analys i veckan så var Jonas Hassen Khemiri knappast först med att kritisera polisprojektet Reva, men han gjorde det bäst, enligt mediepubliken. Att han dessutom är en känd person gjorde förstås också sitt till för att öka intresset.

Att få viral spridning handlar alltså ofta om att känna av vilken debattvåg som är störst just nu, fånga den och sedan surfa på den genom att sätta ord på det många redan tycker, men göra det på medryckande och personligt sätt.

Och känner man att det man vill säga redan har sagts mycket bättre av andra så är det smartare att byta perspektiv helt och hållet.

Det var precis vad journalisten Joakim Lamotte gjorde när han kritiserade Jonas Gardell och Mark Levengood för ”gubbsjuk sexism” i en debattartikel i veckan.

Under schlagerveckorna har det kända författar- och komikerparet tävlat med varandra om att twittra om programledaren Danny Saucedos utseende: ” Danny raring. Med en kropp som din ska du inte behöva kunna läsa överhuvudtaget”.

Kritik om sexism är vardagsmat på Twitter, men inte när det gäller homosexuella mäns syn på andra män. Artikeln delades därför vilt.

Amerikansk forskning visar att det som delas vidare minst i sociala medier är sorgliga nyheter av typen ”En död i bilolycka”. Ingen vill sprida sådana nedslående, meningslösa händelser i sitt nätverk.

Betyder det att medierna inte bör skriva sådana nyheter? Nej, givetvis inte. Sociala medier må bli viktigare och viktigare, men de är inte allt här i världen.