Så porträtteras lesbiska

Varför forskar man om kärlek mellan kvinnor i svensk skönlitteratur?
– Samhällets syn på kärlek mellan kvinnor har ändrats rätt så mycket under 1900-talet och det finns några viktiga årtal att ta fasta på. 1944 blev till exempel samkönade, erotiska handlingar avkriminaliserade och 1979 försvann homosexualitet som sjukdomsbeteckning ur Socialstyrelsens register. Det finns även en allmän idé om att inställningen till homosexualitet i allmänhet blivit mer liberal och att Sverige är ett föregångsland vad gäller behandlingen av homosexuella. Jag var helt enkelt nyfiken på hur det har sett ut i skönlitteraturen under perioden 1930–2005.

Är det något som har förvånat dig särskilt under arbetets gång?
– Det man skulle kunna tro, eftersom litteratur och samhälle interagerar, är att den syn på lesbiska kvinnor som kommer till uttryck i samhället även ska återspeglas i litteraturen. Så är det inte riktigt och någonting som är väldigt tydligt när man går igenom den samtida litteraturens lesbiska karaktärer är att väldigt många lider av psykisk ohälsa. Om man fram till 1979 har talat om homosexualitet som en sjukdom så hänger det nog kvar. Även i dag blir det nästan omöjligt att tala om homosexualitet på något annat sätt än med just det bildspråket.

Vilket ansvar kan man lägga på litteraturen vad gäller konserverandet av en föreställning som denna?
– Litteraturen har helt klart viss makt, precis som andra medier och delar av samhället. Jag har som sagt en syn på litteratur, inte ”bara” som böcker, utan något som både påverkar och speglar samhället. För det är inte så att litteraturen enbart speglar existerande föreställningar: det finns även utrymme att utmana och förändra.

Finns det då något unikt hos just litteraturen som gör att vi får fram något extra värdefullt genom att titta på hur identiteter framställs där?
– När det handlar om kärlek och relationer kan vi inte gå in i folks sovrum och observera och gör vi intervjuer får vi ofta en något tillputsad version av verkligheten. Jag tror att det kan finnas en fördel med att titta på litteratur eftersom vi där får en något oförvanskad, inte särskilt tillrättalagd, bild av verkligheten.

För att litteraturen inte har någon förtjänst av tillputsandet i sig?
– Precis, och man får en färdig historia med en början, en mitt och ett slut. Så är sällan livet i övrigt.

Vad kan man lära sig av forskning om litteraturens lesbiska karaktärer?
– Jag hoppas att vi kan vara lite försiktigare med att slå oss på bröstet när det gäller att vi har världens bästa land för lesbiska och bögar, att någonstans vara medveten om att även vi har en bit kvar att gå.

Och om vi hoppar ytterligare 30 år framåt i tiden, hur tror du den litterära skildringen av lesbiskhet ser ut då?
– Oj vad svårt... Det händer mycket i samhället just nu på den här fronten och hbt-frågorna har hamnat mer i fokus under de senaste tio åren. Jag tror att det spelar stor roll att så många folkliga kändisar kommer ut. Som Anja Pärsson till exempel, det är ju jättestort! Folk tycker nog inte att läggning spelar så stor roll längre, åtminstone hoppas jag att det är så.