Sahlströmjubileet satte i gång

Eric Sahlström Institutet i Tobo fylldes av fler människor än vad någon trodde var möjligt på fredagskvällen när firandet av den store uppländske spelmannens 100-årsdag inleddes. UNT:s Lotta Lille var på plats.

Gustav Gärskog (fiol) och Jonas Furseth (dragspel) i buskspelet.

Gustav Gärskog (fiol) och Jonas Furseth (dragspel) i buskspelet.

Foto: Tor Johnsson

Kultur och Nöje2012-08-24 22:13

Stora samlingssalen var fylld till brädden när Ingela Thalén, ordförande i institutets styrelse hälsade alla välkomna, och i de omgivande rummen hyssjades det ivrigt för att alla de som inte kunde se vad som hände på podiet åtminstone skulle kunna höra talen och senare musiken då Eva Tjörnebo och Viskompaniet inledde den musikaliska delen av firandet.
– Eric Sahlström och institutet är Sveriges bidrag till världsmusiken, sade Erik Weiman, landstingsråd, som var en av talarna.

Sonia Sahlström, Erics dotter, passade i sitt tal på att berätta om en extra present till alla musikanter och andra vänner av nyckelharpa i allmänhet och Eric Sahlström i synnerhet, en nyutgiven cd med låtar som Eric Sahlström framförde vid en spelning i Österbybruk 1977 och som bevarats av några av de som då var med. Cd:n har givits det passande namnet Spelmansglädje.

Oavsett om publiken satt framför scenen i stora samlingsrummet eller stod i rum och korridorer i närheten, eller rent av satt i någon av trapporna upp till övervåningen i det de Geerska gamla jaktslottet som byggts om i omgångar och antagit ett labyrintiskt utseende, kunde fötterna inte vara stilla när Viskompaniet spelade oavsett det var snoa, polska eller mazurka. Eva Tjörnebos introduktioner med historier om festföremålet och om musiken som spelades följdes spänt och med glada leenden.

Många som kommit till institutet hade också med sig sina egna instrument, buskspel var utlovat, och några spelmän kunde inte hålla sig genom konserten utan samlades försynt ute på trappan och på gården och började spela själva.

När det blev tid för besökarna att söka sig ut på gården och den utlovade tårtan, det var ju ett födelsedagskalas, kom kön att ringla sig fram mellan musikanter, till mera lyst för både dem och musikanterna.
– Det är fantastiskt att det har kommit så många, att få höra så många fina ord, att det är en sådan värme och spelglädje här och en så generös stämning, sade Sonia Sahlström, som hade fullt upp att träffa och prata med gamla och nya vänner, med den egna silverbasharpan i handen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!