Samlar foton av en svunnen tid
Filmaren och författaren Lars Lamberts 300-sidiga praktverk om Uppsalafotografen Gunnar Sundgren har just landat på bokhandelsdiskarna. Men Lambert slutar inte spana efter gamla bilder för det.
Bilder från förr. Stora torget, saluhallen, Sten Sture-monumentet och apoteket Kronan.
Foto:
- Nej, jag är en sån där som fascineras av att titta på gamla bilder och följa livet i folks fotoalbum, säger han.
Porträtt av människor eller bilder på hus, skillnaderna är inte så stora.
- Man ser "årsringarna", förändringarna över tid. Sedan jag började med det här har mitt intresse för Uppsala blivit starkare. Ju mer man lär känna staden, desto mer tilltar intresset.
Uppsala på hovfotografens tid heter boken som Lars Lambert arbetat med till och från de senaste tre åren. Hovfotografen hette Gunnar Sundberg och är en av de Uppsalafotografer, som Lars Lambert bestämt sig för att skildra. Nästa bok ska handla om Henri Osti. Det är en fråga om pengar. Den aktuella boken har fått stöd från flera stiftelser. Att göra böcker, som bygger på grundlig bakgrundsforskning, många bilder och lång tids författande, är i stort sett omöjligt utan ekonomiska bidrag.
I boken om Sundgrens fotokonst kan den Uppsalaintresserade få sin nyfikenhet stillad på många plan. Så här såg byggherren Anders Diös ut som hyllad 50-åring i ett hav av blommor; alltid sorgklädd var ärkebiskopsänkan Anna Söderblom - som UNT:s kåsör Gunilla Lindberg ofta berättat; så såg Gunilla Lindberg själv ut som 14-årig konfirmand; landshövding Ragnar Edenman står brudgum bredvid nyblivna hustru Karin 1941, fast heter då Ericson och har inte hunnit bli landshövding ännu; Mary Jakobsson står i vit rock i sin mjölkaffär på Dragarbrunnsgatan; 23-åriga Vera Lindberg, sedermera grevinnan Hamilton, blickar allvarlig och vacker in i kameran 1942; Bo Setterlind läser egna dikter iklädd polotröja, stort kors i kedja och vågig slänglugg 1952. Lilla teatern på Kungsgatan 1938. Stora Torget 1933, Kungsängsgatan 1939, långt innan delar av en blev gågata - sådana bilder granskar Lars Lambert gärna. Inte minst för att fundera över arkitekturen.
Det intresset har bland annat resulterat i två böcker under 2000-talet: Uppsalas arkitekter och arkitekternas Uppsala och boken om Gunnar Leche, arkitekten som betytt så mycket för staden. Med en fil kand som grund och med filmskolan därtill blev Lars Lambert inte läkare, som han tänkt, utan filmare. När det - trots hans bakgrund med bland annat 25 filmer visade i SVT - blev allt svårare att få bidrag till filmskapandet för tiotalet år sedan, gick han över till dokumentärförfattandet.
- Nu är jag egentligen pensionär. Men jag har planer på mer uppsaliensisk kulturhistoria med böcker om fotografer och kanske också konstnärer.
Så jobbar vi med nyheter