Samtal om Linné i Palermo
KULTURKRÖNIKA. Palermo, Siciliens huvudstad, bjuder på två extremt motsatta attraktioner, skriver Fritz Joachim Sauer.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta gäller i synnerhet den antagligen bäst bevarade mumien i världen, den 1920 avlidna tvååriga Rosalia Lombardo. Hur mumifieringen har gått till, vet man inte men till och med det minsta hårstrået är bevarat. Aldrig tycks liv och död vara så vänskapligt förbundna.
Åsynen av det för evigt sovande barnet följde Frijosa som ett blomsterleende i drömmen. En manlig gestalt, iklädd slokhatt och slängkappa, närmade sig honom och presenterade sig som Philipp Möller. När Frijosa nämnde sitt namn tillfogade han: "från Uppsala". Den främmande mannen ryckte till, innan han frågade: "Har man i Linnés hemland inte kommit längre än till hans empiriska system? Känner ni inte till min upptäckt av die Urpflanze"? Oförberedd svarade F: "Ordning i rabatten! Gud skapade, Linné ordnade". M förklarade: "att man måhända kunde utveckla alla växtformer ur en enda, urplantan. Blott härigenom skulle det vara möjligt att i verkligheten bestämma släkter och arter, något som hittills skett synnerligen godtyckligt!" "Herr M, vill ni påstå att den store botanikern skulle ha placerat växtriket i fel klassificeringssystem! Vad vet ni om honom?" M svarade överseende: "Varav skulle vi eljest kunna veta, att den ena eller andra formen är en växt, om icke därav, att de alla äro formade efter ett och samma mönster? I Palermos Botaniska trädgård har jag försökt att utröna, vari de olika formerna skilde sig från varandra. Jag fann att de alltid mera liknade varandra än skilde sig åt. Efter Shakespeare och Spinoza var det Linné som utövade den största inverkan på mig. Hans Genera plantarum, 1752, följer med på mina resor".
Eftersom F inte kom med någon invändning, fortsatte M: "Medan jag försökte ta till mig Linnés spirituella indelningar, hans ändamålsenliga, men ofta godtyckliga lagar, uppstod i mitt inre en konflikt. Det han sökte att separera, måste enligt ett djupt behov i mitt innersta sträva efter förening. 'Principium florum et foliorum idem est' (grundegenskapen är densamma hos blommor och blad), men där satte Linné punkt, medan jag ville fullborda tankekedjan". F kontrade med ett citat: "Det är ingen erfarenhet, utan en idé", varpå M genmälde: "Det var ju muntert att höra att jag har idéer, utan att veta om det, och till och med ser dem inför mina ögon".
På hemresan fick F ett sms: Vänligen skicka mig tre blad från Linnés gamla lagerträd i er Botaniska trädgård. Er tillgivne Goethe. En tid senare rapporterade en siciliansk tidning att den döda blomsterflickans glaskista hade blivit prydd med två lagerblad.