Schlögels nydanande historieuppfattning
KRÖNIKA. "Det var på tiden att Schlögels nydanande historieuppfattning nådde ut till en publik i Sverige med tanke på att han tidvis under åren 2006 och 2007 var fellow vid Kollegiet för samhällsforsning", skriver Fritz Joachim Sauer.
Fritz Joachim Sauer
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var på tiden att Schlögels nydanande historieuppfattning nådde ut till en publik i Sverige med tanke på att han tidvis under åren 2006 och 2007 var fellow vid Kollegiet för samhällsforsning (SCAS) här i Uppsala, där han skrev delar av sitt viktiga verk Terror und Traum. Moskau 1937 (på svenska nästa år).
Redan på sjuttiotalet hade litteraturkritikern Martin Lagerholm analyserat Schlögels paradigmskifte i några artiklar. Det var en genomgripande förändring av den historiska vetenskapen med geopolitiska förtecken, som vi ser resultat av till exempel i boken Im Raume lesen wir die Zeit. Über Zivilisationsgeschichte und Geopolitik (2003).
Det finns metodiska beröringspunkter med Peter Englunds Stridens skönhet och sorg, där ett historisk skeende inte skildras från ett övergripande perspektiv utan istället genom "sina minsta beståndsdelar", individen, dess öden, erfarenheter och lidande. Hos Schlögel däremot är historien återförd till de skådeplatser där den har ägt rum på marknivå: i städer, i hamnar, vid gränser m.m. Det är nödvändigt för en genuin förståelse av hela skeendet, bestående av komponenterna tid, rum och handling. Genom marginalisering av geografin har den rumsliga dimensionen hållits som "gisslan och smusslats undan av akademiernas härskande textförvaltare inom human- och samhällsvetenskaperna" (enligt M Lagerholm) de senaste decennierna.
I Schlögels empiriskt sammansatta kalejdoskop ryms nästan ingenting som är för trivialt eller avlägset för att inte tas upp som dokument för att belysa epokens kollektiva erfarenheter: trottoarer, adressböcker, kartor, danslokaler, interiörer, tidtabeller m m Förintelsen har också en transporternas, trafikens och logistikens historia: "Här spelar järnvägsstationer, växelspår, knutpunkter, tidtabeller, vagnslappar, frakttariffer och transportkapaciteter en framskjutande roll." Holocaust får inte vara bara en metafor: "Birkenau är platsen där det ofattbara hände, mitt i Europa". Schlögels apologi för den historiska rymden följer inte bara en kognitiv modell, utan utgör en medryckande läsning tack vare hans visionära språk. Han förfogar över det man på tyska kallar "den grossen epischen Atem".
Men har Europas nyare historia inte också avtrycket av ideologier, tanketraditioner och kulturer? Och hur stor är de konkreta platsernas betydelse gentemot de abstrakta mönstrens? När allt kommer omkring är politiska idéer och tankar förankrade i människornas medvetande och kan leda till konkreta handlingar i tiden och rummet. Det verkar som att Schlögels kompletterande historiesyn lämnar allt detta bakom sig. Bara ett exempel. I Tjugo år återförenat Europa sammanfattar han det han kallar rumsrevolutionerna: "Murens fall 1989 öppnade upp ett helt nytt erfarenhetsrum. De koordinater som hittills gällt för efterkrigsgenerationerna förändrades fundamentalt. Öst och väst fanns inte längre, i stället var där något slags mittemellan, ett Mellaneuropa. Det nya Europa är något annat och mer än bara sammanslagningen av Öst- och Västeuropa".