Kjell Westö fick Finlandiapriset för sin så kallade Helsingforskrönika. Den episkt breda berättelsen om staden och dess innevånare under förvandling med stora kopplingar till Finlands historia är inte det lättaste att filmatisera. Peter Lindholm gör ett gott jobb och med ett knippe lysande skådespelare och skickliga miljöskildringar blir Där vi en gång gått ändå en sevärd film.
Liksom med Simon och ekarna blir det tvunget till ett rapsodiskt och ibland svepande filmsätt för att få med så mycket som möjligt. Ibland går det lite väl fort och en del händelser bör man ha läst förlagan för att riktigt förstå, men det hör till undantagen.
I centrum finns den olyckliga kärleken som Eccu har till den vilda överklassflickan Lucie, vilken i sin tur är mer intresserad av arbetargrabben Allu. Triangeldramat bildar ett slags röd tråd när filmen tar oss igenom de djupa klassmotsättningarna i det delade Helsingfors vid förra århundradets start. Den blodiga uppgörelsen mellan röda och vita i Första världskrigets slut blir till oläkta sår som ständigt rivs upp igen.
Eccu, Allu och Lucie tar sig igenom livet på olika sätt och möts igen vid korta tillfällen. Deras personligheter griper tag och de dramatiska händelserna är många. Speciellt imponerar Jessica Grabowsky som Lucie.
Fotnot. Filmen visas bara en gång, söndag 18.30