1 Malcolm MacKay
Lewis Winter måste dö
(The necessary death of Lewis Winter)
Översättning Gabriel Setterborg
Minotaur
Om Ernest Hemingway levt nu och varit deckarförfattare från Glasgow kanske han hade skrivit som debutanten Malcolm MacKay från Stornoway på Yttre Hebriderna. Stora ord, jo, men här finns den lakoniska och precisa språkbehandling som gamle Ernest var en mästare på. Det är en imponerande start i en tänkt trilogi. Huvudpersonen är ett ovanligt val, Calum MacLean är nämligen yrkesmördare. Han tar folk av daga som vilket jobb som helst, utan passion eller upprörda känslor, bara iskall professionalitet.
MacKay berättar med återhållen svart humor och precis dialog. Han lyckas skapa stor spänning samtidigt som han är en personskildrare av rang.
2 Sebastian Fitzek
Psykbrytaren (Der Seelenbrecher)
Översättning Ola Wallin
Coltso
”Det svenska deckarundret” lär sälja mycket i Tyskland. Däremot är det inte så ofta som tyska deckare blir översatta till svenska. Tråkigt, så här kommer ett lysande undantag. Det är extra roligt då Sebastian Fitzek har valt ett ovanligt scenario. Till det yttre är det en sedvanlig skräckberättelse: instängda på en exklusiv psykiatrisk klinik under en snöstorm inser personal och patienter att en farlig gärningsman, i pressen kallad Psykbrytaren, har tagit sig in. Det som är känt om honom är att han inte dödar, inte våldtar, inte torterar. Hans offer har lämnats på sjaskiga hotell helt psykiskt nedbrutna.
Fitzek kan konsten att hålla läsaren helt fängslad i den mycket intelligent upplagda intrigen som blandar deckare med skräck. Han inleder med ett citat av Woody Allen: ”Jag är inte rädd för döden, men jag vill inte vara med när den inträffar”. Det vill definitivt ingen av de inblandade här heller.
3 Louise Penny
Den grymmaste månaden (The cruellest month)
Översättning Charlotte Hjukström
W&W
Det vilar något av Morden i Midsomer över Louise Pennys deckare. Dåden tar plats i det lilla samhället Three Pines i Kanada och liksom i tv-serien fruktar man att invånarna ska dö ut om hon fortsätter att vara produktiv i den här takten.
Lämpligt nog för ett riktigt påskekrim så utspelas handlingen i denna bok under påsken. Ständiga huvudpersonen kommissarie Armand Gamache kommer till en underlig brottsplats. I ett gammalt övergivet hus verkar någon ha skrämts till döds. Fallet tar sin början i en seans ämnad att väcka upp de dödas andar, men snarare verkar den göra dem talrikare.
Louise Penny skildrar sin by med omsorg. Armand Gamache är också en lika charmig som egensinnig polis.
4 Reginald Hill
De dödas samtal (Dialogues of the dead)
Översättning Ulf Gyllenhak
Minotaur.
Den brittiska författaren Reginald Hill gick tragiskt bort förra året. Han har varit en trogen läsevän genom åren och med de femton böcker som hittills kommit ut på svenska. Det är bara att hoppas att hans övriga titlar också kommer på svenska.
Som ett slags kompensation är boken extra tjock för att vara Hill, en bit över 600 sidor. Men det tar man sig med lätthet igenom när man får umgås i de så disparata parhästarna Peter Pascoes och Andy Dalziels sällskap. De gör som vanligt Yorkshire osäkert när de löser sina brott.
Den här gången är det en lokal novelltävling som är navet. Mördaren skickar in bidrag som skildrar morden i detalj, utsökt litterärt dessutom.
5 Dennis Lehane
Nattens dåd (Live by night)
Översättning Hans Berggren
Albert Bonniers förlag
Man kan skriva historia på många sätt. Dennis Lehane väljer att berätta om det moderna Amerikas tillkomst genom att skildra den undre världen. I andra delen av den trilogi som inleddes med Ett land i gryningen hamnar vi i den både på film och litterärt så kära förbudstiden i USA.
Huvudperson är Joe Coughlin, yngste son till förra bokens polisintendent Thomas Coughlin. Han hamnar långt från faderns rättspatos och startar sin karriär hos Bostons maffiabossar. Berättelsen tar oss sedan över Tampas latinokvarter i Florida till en tobaksplantage på Kuba. Lehane skriver sedvanligt ledigt med en detaljskärpa i den episka stråkföringen, dialogerna är snabba och träffsäkra och personerna får vara mångdimensionella.
Det är bara att se fram emot sista delen, den måste bara läsas.
6 Ingrid Elfberg
Tills döden skiljer oss åt
Kabusa Böcker
I sin andra deckare lyckas Ingrid Elfberg få till en engagerande historia.
Huvudpersonen, polisen Erikas, privatliv är mer upprörande än det fall hon ska utreda. Hon blir nämligen alltmer utsatt för våld och övergrepp av sin make.
Fallet med den försvunna kvinna som Erika utreder blir alltmer komplicerat och har en bra intrig, men bleknar en aning när Ingrid Elfberg låter Erikas snudd på fåfänga försök till upprättelse stå i fokus. Det är flyhänt och skickligt skrivet, och läses gärna med Sara Vargas Spring för livet som soundtrack.