Shoo Bre är Djengo Esmers debutfilm. Men han är knappast ny inom genren då han tidigare jobbat med några av Daniel Fridells filmer och skolats in i Fridells estetik. Det märks. Filmen är ofta klichéartad och överdriven, så också rent bildmässigt. Lite som tonårslivet självt – de bägge filmmakarnas måltavla – och dess kast mellan ytterligheter som liv och död och, självklart, kärlek och dess bekymmer. Shoo Bre har alla dessa komponenter, inkluderat hela förortsproblematiken av etnicitet, kriminalitet och ett ofta obegripligt och konstruerat förortstugg.
Filmen bygger på en ungdomsbok av Douglas Foley och handlar om de två gymnasiekillarna Oscar och Elias. Båda varandras motsats. Den ene pluggig och skötsam, den andra halvkriminell. Båda med ett gott hjärta, men vilsna och förlorade i kärleken. Den kristne Elias i en muslimsk tjej och Oscar i sin lärare. Det är ekvationer som inte går ihop, även om de försöker. Båda får naturligtvis förödande konsekvenser.
Det är förvisso inte bara Esmer som här gör sin debut utan också huvudrollersinnehavarna Anastasios Mavromatidis och Simon Settergren, vilket dessvärre avspeglar sig i det stundtals amatörmässiga skådespeleriet. Det gäller också i mångt filmens biroller, även om det även här går att hitta de riktiga tonträffarna: Dylan Gwyn och Lisa Werlinder som spelar de båda flickvännerna.
Efter att ha läst boken som filmen baserar sig på kan jag inte annat än konstatera att Esmer ändå försökt göra det bästa av materialet. Sedvanligt är att boken oftast är bättre än dess filmatiseringar, men här är det istället tvärtom. Det är värt en eloge.