Sista delen svagast i Sagan om ringen-trilogin

Men å andra sidan är Honmonstret mycket bra gjort och en av de främsta behållningarna i sista delen av den mäktiga Sagan-trilogin. Faktiskt egentligen det enda nya i sammanhanget, det mesta har vi sett redan i de båda tidigare filmerna. Det gör att den avslutande delen också blir den svagaste.Det är lätt att efter så många timmar i sällskap med Ringens brödraskap i Peter Jacksons tappning bli extra kritisk. Så jag startar med allt det som är bra. Det är ju en i grunden fantastisk och storslagen skapelse han gjort med överföringen av Tolkiens böcker.Figurerna ser ganska precis ut som jag föreställt mig dem, landskapet och miljön som helhet också. Detaljerna är tagna på allvar och kärleksfullt utmejslade. Det finns mestadels en ton i filmerna som fungerar, underhållande och seriös på samma gång. Animatörerna måste dessutom ha haft julafton varje dag filminspelningen pågick, Sagan sätter på många sätt standarden i dag. Jackson lyckades jämväl på många sätt att fånga in de rätta skådespelarna för varje roll, även om det börjar bli en närbild på Frodos plågade ansikte för mycket nu.Visst kan man skruva på sig i biosalongen emellanåt för den mängd kitsch som det frossas i, eller för all den storvulenhet som lite för ofta dyker upp. Allt tal om anor och "modiga män från Väst, krälande horder från öst" känns förlegat. Fast Jackson har faktiskt tonat ned det i filmen, tack och lov, jämfört med den litterära förlagan. Och det är ju en saga.Alla som läst böckerna har förstås sin version av hur det ska se ut och förvisso kan man leka Finn fem fel. Om man nu gitter göra det medan äventyret pågår. För det är en rejäl upplevelse filmen bjuder på för det mesta. Mäktigare bataljscener har aldrig skådats på vita duken, det är fler orcher per sekund än vad som är hälsosamt. Rohans ryttare har denna gång samlat varenda häst som fanns på Nya Zeeland vid inspelningstillfället. Ringvålnaderna ridande på otäckt skrikande drakar är skickligt gjorda. Roligt nog får Éowyn visa vad hon kan i kampen mot en av dem, sköldmör kan det aldrig bli för många av. Likaså fint att Sam kommer fram som hjälte.Sämre är de jättelika olifanterna som liksom i förra filmen gjorts ett par nummer för stora. (Man förstår varför Mordor är helt kalt när de varit tvungna att föda dessa bestar.) De dödas armé är alltför simpelt gjord, mest som en grön neonlysande massa.Det kan diskuteras om det är lämpligt med 11-årsgräns på filmen. För några år sedan hade allt detta våld renderat den en lägsta ålder på femton. Det finns en hel del otäcka scener för de yngsta.Ett problem är ju också att man vet hur det ska gå. Det gör att det blir en del transportsträckor där man bara väntar på det man vet ska ske. Det blir mer en koll på hur det är utfört än spänning i sig.Annars är det lite sorgligt att alla delarna nu visats. Det verkar Peter Jackson också tycka för han har märkligt svårt att avsluta Sagan om Konungens återkomst. Det blir flera försök innan den runda gula dörren till Sams hus i Fylke stängs slutgiltigt. Och kom igen, gör åtminstone Bilbo också, även om den boken är betydligt svagare.