Gustav Mahler gav på något vis psykoanalysen ett soundtrack. Någon har sagt att i stället för att gå till en psykiatriker kan man lyssna på hans långa och ibland tunga symfonier och där i hitta sig själv. . .
Lite hårddraget men det ligger något i det. Den jubilerande kompositören dog för hundra år sedan men hans musik kommer i ständig ström på album. Hans sjätte symfoni tillhör inte det som mest ges ut - den har hamnat lite i bakvattnet för tvåan och femman - men är väl värd att lyssna på i sin egenrätt. Detta särskilt då Finlands mästare Esa-Pekka Salonen dirigerar Philharmonia Orchestra live i London. Det är 80 minuter och 35 sekunder av njutbar själsanalys. Och priset är mycket lägre än att ligga på en divan och lätta sitt hjärta.
Man kan också hålla sig till 9 december då Mahlers andra symfoni framförs av Akademiska Kapellet i Uppsala.
En som också jubilerar detta år är Franz Liszt - han föddes 1811. Han var en synnerligen fingerfärdig pianist själv så han visste hur man ska utmana en sådan i sina kompositioner. Han har dock fått en värdig motståndare i
Stephen Hough som spelar Liszts 1 & 2 pianokonserter. Det går undan i svängarna, men Uppsalabekante Andrew Litton håller ihop det hela med sin taktpinne när han dirigerar Bergens Filharmoniska orkester. Som belöning får norrmännen en lika fin tolkning av Edvard Griegs skönt dramatiska Pianokonsert i a moll. Liszt kan man lyssna på i morgon också då Uppsala kammarorkester spelar hans Hamlet.
Robert Schumann hade sitt stora år förra året, då skulle han ha fyllt 200 år om han haft hälsan. Hans musik har inga ålderskrämpor och hans Violinkonsert i d moll spelas precist och känslofullt på samma gång av Christian Tetzlaff.
Även han samarbetar med en finsk dirigent, Paavo Järvi, och spelar med Frankfurt Radio Symphony Orchestra. Schumann får dela albumet med 2009 års jubilar, Felix Mendelssohn, vars Violinkonsert i E dur spelas med intrikat stråkföring av skicklige Tetzlaff.
Ytterligare en finsk dirigent, men jag lovar, denna krönikas sista. Pietari Inkinen dirigerar en Nya Zeeländsk orkester, och ja, det blir urfinskt. Inkinen kompletterar sin svit med Jean Sibelius symfonier med nummer 6 och 7. Båda tillhör hans bättre verk där särskilt sjuan sticker ut med sin ensatsiga uppbyggnad. Ett spännande och skönt album, som avslutas med Sibelius hit, den pampiga Finlandia.
Daphne Records är ett nytt skivbolag att hålla öronen öppna för. Det släpper tre album nu, alla tre väl värda att lyssna in. Först och främst Uppsala-anknutna Elin Skorup som vågar sig på att sjunga ett antal av
Richard Strauss sånger - och kommer undan bra med det. Tillsammans med pianisten Fabienne Romer görs dessutom Maurice Karkoff, Gösta Nystroem och Franz Schubert på det riktigt fina albumet Morgen.
Vidare bjuder bolaget på två drivna strängspelare: Anders Ericson spelar skickligt och skönt på sin luta ett antal 1600-tals kompositörer på Relic. Sebastián Caldas Zeballos tar hand om ett antal 1900-talskompositörer på albumet Guitarra negra, dynamiskt, dramatiskt och suggestivt.