Sjukt dålig virusfilm

Doomsday är nämligen ett sanslöst oinspirerat hopkok av diverse mer begåvade föregångare inom action- och zombiegenren.
Filmen börjar med att ett dödligt virus bryter ut i Storbritannien, och skördar hundratusentals människors liv. För att hejda smittan spärrar myndigheterna av hela Skottland bakom en jättelik mur. Människorna innanför lämnas att dö. Allt "frid och fröjd" då eller?

Naturligtvis inte. 30 år senare bryter viruset ut igen, vilket tyder på att det fortfarande finns liv innanför murarna. I hopp om att finna ett botemedel skickas den kvinnliga majoren Eden Sinclair in i den Förbjudna zonen, likt en sentida Snake Plisken (det vill säga hjälten Flykten från New York. Precis som i Flykten är hjälten i Doomsday enögd också, vilket säger lite om hur subtil den här filmen är). Till sin hjälp har hjältinnan har ett litet specialteam utrustat med en avancerad vapenarsenal. Fast vad hjälper sådant mot virusresistenta kannibaler i mohikanfrisyrer?!

Doomsday är inte bara dåligt berättad, den är också uselt spelad och fylld med stolpig dialog som:
"Hur hittade du mig?"
"Jag var polis en gång".
Den sistnämna repliken yttras av den duktige brittiske aktören Bob Hoskins, och det är alltid lika tråkigt att se skådespelare av hans kaliber i sådan här smörja. "Det betalade sommarstugan", sa landsmannen Michael Caine en gång som svar på varför han spelat in ännu en b-film som Hajen 4. Hoppas att Hopkins fick ut något liknande av att vara med i den här pestsmittade historien.

Sjukt dålig virusfilm

Regissören Neil Marshall älskar uppenbarligen filmer som Flykten från New York, Mad Max och 28 dagar senare. Tyvärr är kärleken obesvarad.