På nya albumet ”Flyktligan” har du gått över till att sjunga på svenska, efter tre album på engelska. Varför?
– Jag tyckte att de här historierna passade bättre på svenska, jag ville inte gömma mig bakom ett annat språk. Det var svårt i början men nu känns det helt naturligt.
Så du är inte bara med i den ”svenska” trenden just nu?
– Nej, absolut inte. Det här handlar om mognad och att hitta närmare sig själv.
Du sjunger mycket om din familj och släkt, deras mörka historia av missbruk och annat. Varför just nu?
– Det kanske har att göra med att jag själv blivit äldre, fyllt 35 och har familj själv. Det är inte bara en ”bekännelseskiva”, utan också en hyllning till de som klarat sig, som knogat vidare. Jag verkar ha klarat mig bra själv, det där med arv och miljö verkar ha hoppat över mig.
Hur är du som människa då, en lugn och mogen typ som klarar allt?
– Nej nej, jag är rastlös och känslig, kanske en lite för känslig människa. Tror jag fick med mig en trygghet från uppväxten trots allt. Det röjiga lämnade jag efter mig när jag flyttade från Göteborg också.
Känner du en konkurrens med den andre store Göteborgsskildraren, Håkan Hellström?
– Nej, vi är så olika som artister. Men Göteborg är viktigt för mig som referenspunkt fortfarande.
Du är inte bara aktuell med din turné, du är också med i den här säsongen av ”Jills veranda”. Hur var det?
– Jag är imponerad av Jill Johnson som programledare, hon är bara sig själv vilket ger en speciell känsla. Jag får inte avslöja något om programmet (som sänds 18 november) men det var häftigt att vara i Nashville och spela in.
Men nu väntar Katalin. Varit där förr?
– Fint ställe och Uppsala är en rolig stad att spela i!