Skarpladdade stråkar och polerad finess
Michelangelokvartetten framträdde i lördags inför fullsatta hus i Orangeriet i Örbyhus. Kvartetten imponerade såväl genom totalkontroll över de instrumentala uttrycken som i det svårfunna samspelet, skriver Andreas Victorzon.
När Michelangelokvartetten, som bildades för två år sedan, kom till det fullsatta Orangeriet vid Örbyhus slott i lördags var det sannerligen inte för att göra en mellankonsert, och sedan hasta vidare till de stora scenerna i världen. Nej, det var på med alla cylindrar från första stund.
Rumänskan Mihaela Martin på första violin agerade härförare för den enastående fyrklövern med sitt aggressiva spel, som stundtals visade tendenser till övertändning. Cellisten Frans Helmerson, som gjorde karriär i Radiosymfonikerna i Stockholm innan han intog de stora scenerna som solist, stod inte långt efter i sin intensiva och underfundiga tonkonst. Violagiganten Nobuko Imai stod för behärskade inpass, liksom den fokuserade fransmannen Stefan Picard på andra violin.
Lite i skymundan
Det var inte bara totalkontrollen över de instrumentala uttrycken som gjorde att det pirrade till lite extra. Kanske ännu mera den svårfunna samspeltheten, vare sig i furiösa unisona partier eller kontrapunktiska bergsklättringar. I livfulla initiativväxlingar, eller sköra pianissimon, med en klang som var både ren och välbalanserad.
Även om stråkkvartett nr 19 i C-dur från 1785 i sig är udda för att komma från Mozarts penna och provocerade ett antal samtida kollegor, ter den sig i dag ganska snäll. Trots att Michelangelokvartetten fyllde den med raffinerad energi, hamnade den lite i
skymundan för resten av programmet.
Lekfullhet och andakt
Allra bäst gjorde sig den utmanande framtoningen i Debussys stråkkvartett Op 10 i g-moll. Kvartetten fångade det målande verket med lidelse, lekfullhet och andakt på ett sätt som gjorde en andlös.
Nämnda verk av Schubert från 1824 nådde nästan samma kaliber. Kompositören har citerat sin egen kända lied, der Tod und das Mädchen i ett drama som växlar mellan storm och smeksamhet. Kombinationen av skarpladdade stråkar och polerad finess kändes onekligen fräsch. Det är bara att tacka och ta emot när någon blåser nytt liv i ofta spelad musik.
Så jobbar vi med nyheter