ROCK. I slutet av 90-talet var The Bear Quartet trötta på popmusik och började göra musik för sig själva i stället för andra. Det var egentligen bara ett konsekvent sista steg i den oinställsamma linjen som gick ut på att strunta i medier och skivbolagsdirektörer som tros vara anledningen till att det där potentiella internationella genombrottet aldrig kom.
Förra årets album 89 hade ett typisk mörkt industrisound, men var ändå ganska lättlyssnat för att vara svårt. På Monty Python bjuds det tvärtom ytterst
få vägar in för lyssnaren. Lite klassiskt indiska influenser för världsmusikfantasten och lite garagerock för folk med den läggningen.
Men mest av allt en massiv skramlig ljudmatta som skevar lite hit, lite dit och mest ner i djup där reklamradio och reklamfilmsmakare garanterat aldrig sätter sin fot.