Skräcken för genus

KRÖNIKA. Varifrån kommer den paniska skräcken för genusforskning? Den vädras allt oftare på Svenska Dagbladets ledarsida och på olika bloggar, skriver Ulrika Knutson.

Ulrika Knutson

Ulrika Knutson

Foto: Pelle Johansson

Kultur och Nöje2012-03-13 15:38
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tidningen Axess har ett tema om den förargliga feminismen i senaste numret. Angreppen växlar. Någon gillar inte att staten satsar pengar på ideologisk påverkan, och jämställdhetskampanjer är propaganda. Andra tycker att jämställdheten nått så långt i Sverige - kanske tack vare propagandan - att nu räcker det. Nu är det männens tur att befrias och beforskas, för det är synd om dem. Andra anser att man inte alls ska öronmärka pengar för speciella syften, forskningen ska vara fri och ren. Timbrobasen Roland Poirier Martinsson tycker också att det är dags att skrota feminismen, den är lika död som Freud och frenelogin (skallmätning).

Jag vet inte riktigt vad han menar att världens kvinnor ska använda för grepp i stället? Om Martinsson tror att reormer och förbättringar kommer medans man sitter med armarna i kors och väntar på att farbror Staten och tant Marknaden automatiskt fixar allt, tja, då tror han det. Historisk forskning, både inom och utanför genusvetenskapen, håller inte med.

Det är klart att man ska debattera forskningens mål och medel. Men man måste kräva renhåriga argument, och inte dra all genusforskning över en kam. Det bedrivs både skral och utmärkt forskning där, som i hela vetenskapssamhället. I Uppsala rentav excellent forskning, för den etiketten har Centrum för genusvetenskap fått av Vetenskapsrådet.

Genusforskarna i Uppsala höll öppet hus på 8 mars, med roliga miniföreläsningar. De gläntade på dörren till spännande världar, ställde frågor och gav oss ny kunskap. Det som är basen för all god vetenskap. Vad vet vi om lesbiska albatrosser eller könsrollerna i fågelvärlden? Att skilja på herr och fru Skrattmås är omöjligt, medan Herr Påfågel bländar sin hona med prakt.

I antikens Grekland skulle fria män ha relationer med ynglingar. Detta var normen, men var de homosexuella i vår tids mening? Att alls ställa den frågan har förresten varit tabu i två tusen år.

Sjuttonhundratalets excellenta forskare trodde inte på elektriciteten. Det var en övergående fluga. En feminin fluga. El var fuktig och kvinnlig, men framtiden tillhörde den starka och manliga magnistismen. Tänka sig.

Många blir rasande över uttrycket att ”könet är en social konstruktion”. Eller att mäns och kvinnors hjärnor är ganska lika. Det säger faktiskt den populäre hjärnforskaren Martin Ingvar vid KI, och han är ju man så han borde ju veta.

För att lugna alla kan jag säga att genusforskarna i Uppsala inte pratar strunt om hjärnan, utan samarbetar tätt med biologer av alla sorter. Inte en hormon slipper över bron utan att visa legitimation.

***

Till sist. Antifeministen Per Ström ondgör sig på sin blogg över att kvinnor och barn skulle få en gräddfil till livbåtarna på fartyget Costa Concordia. Det var diskriminering av männen. Många män på båten tog också rättvisan i egna händer och trängde sig före. Kaptenen först av alla. Han svek sitt befälsansvar, vållade många människors död och blev utskälld av italienska kustbevakningen, men det gav han f-n i. Mannens rätt gick före.