Slapstick som inte fungerar

På åttio och nittiotalet gjordes flera bra familjefilmer som tilltalade alla åldrar. Jag tänker närmast på Ett päron till farsa, Ensam hemma och Beethoven som blev stora succéer. Sen hände något. Det senaste decenniet är det som om viljan att berätta en komisk, varm historia är bortblåst. Kvar finns bara en ork att rada upp plumpa skämt med stora skådespelare i rollerna och se om det funkar. Nej, det gjorde det inte. Men strunt samma, då gör vi en ny film.

Old dogs är bara en i raden av illa berättande komedier från Disney som inte vet vilken fot den ska stå på. I huvudrollerna ser vi Travolta och Williams som bästisarna och kompanjonerna Charlie och Dan som leker livets glada dagar, medan barnen i filmen frågande tittar på. Charlie bor med sin gamla hund i en lyxig ungkarlslya, medan Dan är den tillbakadragna med två pangade äktenskap bakom sig. När fru nummer två dyker upp och säger att han är pappa till hennes tvillingar ställs allt på sin spets. I stället för att koncentrera sig på jobbet får Dan beta av pappalistan som innebär camping, lära barnen cykla och annat som pappor förväntas göra. Under tiden går deras företag åt skogen. Allt medan karaktärerna ramlar, gör illa sig och skriker.

Frågan är hur Hollywoods A-lista tänkte när de tackade ja till denna slapstick som får Åsa-Nisse att verka genial i jämförelse? Den enda gången jag kommer på mig själv att le är när Matt Dillon gör entré som militant scoutledare. Han är den enda som verkar förstå att humor inte är något som automatiskt kommer med fåniga miner, utan med finess.

Slapstick som inte fungerar

Old dogs är bara en i raden av illa berättande komedier från Disney som inte vet vilken fot den ska stå på, enligt Paola Langdal.