Slarvig fantasyfilmatisering

Harry Potter-sagan börjar gå mot sitt slut på bioduken och nu återstår endast filmatiseringen av den sjunde och sista boken, Harry Potter och dödsrelikerna, vilken kommer att delas upp i två delar. Men där en saga slutar tar en annan vid. Chris Columbus, som regisserat de två första Harry Potter-filmerna, är nu aktuell med en filmatisering av Rick Riordans Percy Jackson och kampen om åskviggen. Filmen är baserad på den första av fem berättelser om Percy Jackson, så vi kan förmodligen vänta oss mer fantasy på duken ett tag fram över.

Enligt den grekiska mytologin kom då och då gudarna ner från Olympen för att föröka sig med människorna. Här finns dock ingången till gudarnas boning inte i Grekland, utan i självaste Empire State Building i New York. Dessa barn som kom till mellan människa och gud kallades för halvgudar och Percy Jackson är en av dem - hans pappa är ingen mindre än Poseidon.
Detta vet han förstås inte om när historien tar sin början. Men när Zeus blir bestulen på åskviggen riktas anklagelserna mot Poseidons son. Det dröjer då inte länge förrän Percy blir varse om att han inte är en vanlig pojke, varpå han beger sig i väg till ett läger för halvgudar och historien tar sin början.

Den robotaktiga och knackiga dialogen bidrar till att filmen känns tunn och trött. Det komiska anslag som läggs an redan tidigt i filmen stjälper betydligt mer än vad det hjälper, liksom det stundtals övertydliga musikvalet. De spännande scenerna är inte spännande och tillsammans med ett ljummet register av specialeffekter är avsaknaden av det filmiska hantverket uppenbart.
Man har inte förvaltat innehållet från det litterära verket väl och den skyhöga ambitionsnivå som finns i välgjorda, och inte minst detaljrika, Harry Potter-filmer finns helt enkelt inte i den hafsiga Percy Jackson och kampen om åskviggen.

Slarvig fantasyfilmatisering

Chris Columbus, som regisserat de två första Harry Potter-filmerna, har filmat Rick Riordans Percy Jackson och kampen om åskviggen. Men det är slarvigt gjort, tycker Emma Dahlin.