Smaklöst, Sandler

Det är få filmer som jag fasar så mycket inför att se som en där Adam Sandler figurerar. Redan innan man ser filmen förstår man att nivån kommer att vara förhållandevis låg, men så är också Adam Sandler kungen av dumhet. Mycket riktigt, alla rätt så långt. Om man har ett otroligt stort intresse för könsord så gillar man förmodligen det här, för det bjuds en hel del på den varan.

Sandler är i Funny People mer nedtonad än vanligt och spelar överhuvudtaget inte så mycket i sin roll som komikern George Simmons. Den otrevlige självhatande Simmons får tidigt i filmen ett cancerbesked och börjar fundera över om han har åstadkommit vad han vill i livet. På en stand-up-klubb träffar han Ira Wright (Seth Rogen) och anställer honom som sin assistent. De två utvecklar naturligtvis en vänskap full av lärdomar.

Förvisso är "den ledsne komikern" ingen värdelös idé i sig, men den blir det då man sätter Sandler i huvudrollen och övriga karaktärer är plastiga och fadda. Filmen är två och en halv timme (!) och det blir outhärdligt segt. Apatow borde ha mer kött på benen och veta att en komedi sällan lyckas hålla uppe en publiks intresse så länge, vilket han också misslyckas med. Filmen är intetsägande, lam och olidligt långtråkig vilket inte är ett särskilt bra betyg för en komedi.

De billiga smaklösa skämten lämnar en jolmig eftersmak och är fullproppade med fjunig förpubertal humor, där det mest verkar spännande att ta könsorden i sin mun även om resultatet inte blir så vansinnigt kul. Här framförs de dock av, och av allt att döma för, nervösa underutvecklade män i 40-årsåldern med ett närmast fanatiskt intresse av det egna könet.

Smaklöst, Sandler

Smaklöst men ändå med jolmig eftersmak, fullproppat med fjunig förpubertal humor. Funny people, med Adam Sandler i huvudrollen, uppskattas inte av Emma Dahlin.