Snygg kostym räddar ingen film

Med all rätt är säkert regissören Frank Miller väldigt nöjd med estetiken i sin serie Sin City. Så nöjd att han prövar exakt samma ramar till filmatiseringen av Will Eisners klassiska seriehjälte The Spirit. Eller Skuggan som han ibland kallats på svenska. Men här fungerar det inte alls.

Ingen verkar kunna uppbåda tillräckligt med vare energi eller engagemang för att väcka de märkligt uddlösa karaktärerna till liv. Inte Gabriel Macht i titelrollen som spöket till före detta polis som går igen för att ta strid med sin ärkefiende Octopus - en roll som Samuel L Jackson verkar försöka sköta med ena handen bakbunden och nästan helt utan sina vanligtvis så svavelosande utbrott.
Inte heller någon av de yppiga damerna mäktar gjuta liv i historien. De är mer eller mindre helt lämnade åt sitt öde. Inte enbart då av det enkla skälet att Spirit själv inte kan motstå en enda av dem utan vacklar från famn till famn utan av det skälet att Frank Miller inte lyckats ge dem så mycket råmaterial att de kan göra något vettigt med karaktärerna.
Själva skådeplatsen - staden Central City - som spelar en stor roll i de tecknade seriealbumen från 40- och 50-talen får heller ingen direkt puls utan består egentligen bara av ödsliga bakgator och återvändsgränder där skuggorna är närmast sövande djupt mörka. Tomma kulisser.
Snyggast är egentligen den klarröda slipsen som Spirit envisas med att bära som en fladdrande vimpel när han är på språng i rondpauserna mellan famntagen med kvinnorna och nappatagen med sin fiende.

Snygg kostym räddar ingen film

Regissören Frank Miller är säkert väldigt nöjd med estetiken i The Spirit. Med rätta. Men de uddlösa karaktärerna väcks aldrig till liv, skriver Torsten Braf.