Hur är då Battles utan avhoppade Tyondai Braxton? Kanske lite rakare, ”vuxnare”. En kontrast mot den nästan barnsligt infallsrika experimentlustan på 2007 års bästa album Mirrored. Ryggraden var emellertid inte Braxton, utan det kommer alltid att vara trummisen John Staniers omöjliga robotsväng. Förra albumets oväntade klubbhit Atlas har sin motsvarighet i Ice cream: en vettlöst dansant bagatell med sånginhopp från Kompakt-artisten Matías Aguayo. Övriga gäströster kommer från bland andra Gary Numan och Blonde Redheads Kazu Makino.
Men det är de minutiöst snygga, ofta tvärställda, lagren i de instrumentala spåren som bländar. Lekfullheten får också alltjämt plats, i Inchworm framkallas en känsla av soundtrack till ett plattforms-tvspel i karibisk miljö.