Mina eftermiddagar med Margueritte är en sockrig liten fransk historia om en oväntad vänskap mellan byns fåne och en äldre dam.
Gérard Depardieu spelar den storväxte Germain, en allt-i-allo, en jätte i blått, som lider av dyslexi och som byns invånare skrattar åt. Han finner en vän i den lilla söta gamla damen Margueritte (Gisèle Casadesus). Skör som en blomma, men med ett knivskarpt intellekt och ett stort intresse för litteratur är hon Germains raka motsats. Hon öppnar en helt ny värld för honom, ordens värld, och de två börjar träffas i en park för högläsning ur böcker som Albert Camus Pesten. Genom tillbakablickar får vi veta att Germain haft en tragisk uppväxt och ofta fått höra hur dum han är.
Men Margueritte är en trygg hamn och hon möter Germain med en respekt som visar sig vara sällsynt i hans vardag. Om man skulle till att översätta den mer passande franska titeln på filmen, La tête en friche, skulle det bli något i stil med ”Huvudet i träda”, vilket hänvisar till dess huvudkaraktär Germain.
Skådespeleriet och den tjusiga franska miljön tillhör filmens höjdpunkter. Jean Becker (som gjort film sedan 1961) visar också att han har humor när han låter Germain försöka sig på att skriva till sitt eget namn på ett monument över stupade i Algerietkriget. Gérard Depardieu gör rollen som Germain med både komik och eftertanke.
Filmen riskerar att bli allt för sentimental – men sammanfattningsvis är det en rar lättviktare.