I kväll bidrar pensionerade matematikprofessorn Sten Kaijser från Uppsala till att närma naturvetenskap och humaniora till varandra i den fjärde Sommarsamtalet i regi av Lövstabruks kulturförening. Symmetri är hans ämne.
Sammanlagt tio sommarsamtal mellan forskare, konstnärer och publik arrangeras i Lövstabruk i år. I lokalen Storagatan 9, där samtalen äger rum, hänger samtidigt grafik ur konstsamlaren Bertil Janssons samling. Just den kombinationen – konst och kulturella samtal – har kulturföreningen satsat på sedan sommaren 2005.
För en vecka sedan satt Sten Kaijser i publiken i den varma, fullsatta lokalen. Då var det författaren och professorn Lars Gustafsson som var gästande samtalare. Gustafsson pratade om science fiction, sf.
– En litterär form med högre frihetsgrad än den sociala, realistiska romanen, sa Lars Gustafsson bland annat om sf.
Med avstamp i Jules Vernes och HG Wells framtidsberättelser berättade han om science fiction-genrens rötter i den snabbt industrialiserade andra delen av 1800-talet. Men han gick också längre bakåt i tiden än så och beskrev Dante Alighieris Den gudomliga komedin – som inte alls kallades gudomlig av Dante själv – som en form av science fiction.
– Den har egenskaper som jag förknippar med sf. Fast vetenskapen och världsbilden i komedin är förstås av äldre datum än i modern sf.
Man kan, som Lars Gustafsson, identifiera tre huvudämnen inom sf: anordningar som H G Wells tidsmaskin, alltså teknologi; resor i tid och rum, som Jules Vernes resa till månen och Harry Martinsons poesi-sf Aniara; aliens, alltså de främmande, de som kan vara fiender eller vänner.
Och därtill utopier och dystopier, tänkta idealsamhällen och deras motsatser.
– Det är märkligt att Aldous Huxley i sitt industriella kontrollsamhälle helt missade det här med datorn. Sf brukar ju under gynsamma förutsättningar kunna förutsäga utvecklingen, sa Lars Gustafsson.
Om den tänkande och kännande stordatorn HAL, i Arthus C Clarkes och Stanley Kubriks bok- och filmepos År 2001 – ett rymdäventyr, blir verklighet återstår ännu att se. En dator så mänsklig att den känner dödsångest och därför dödar människor för att slippa bli avstängd. Den artificiella intelligensens egen dystopi.
När Sten Kaijser i kvällens Sommarsamtal talar om symmetri och symmetribrott i matematik, natur och kultur, utgår han från vardagen.
– De flesta tänker sig symmetri till exempel i ansikten, två sidor som är spegelbilder av varandra.
Inte för att ansikten är så symmetriska, utan för att vi föreställer oss det, säger han till UNT.
Men vill man ha den perfekta symmetrin, får man tänka sig en sfär, alltså ett klot. Det kan delas på mitten, klyvas, från vilken punkt som helst på ytan. Resultatet blir alltid just de där två spegelvända symmetriska halvorna.
– Ordet symmetri betyder ”kan mätas med samma mått”. Och symmetri är förstås ett matematiskt begrepp, säger matematikprofessorn Sten Kaijser.
I Lövstabruk kommer han bland annat att förklara hur ett musikstycke kan betraktas som symmetriskt genom sin rytm på samma sätt som en oändligt lång pelarkolonn kan sägas vara symmetrisk...