Sorgen efter ett självmord i ny ungdomsroman

– Jag vill visa att det finns hopp och tröst för andra som är i samma situation, säger Mia Öström över en islatte en lummig sensommardag i Botan.

– Boken bygger på egna erfarenheter, min lillebror begick självmord 1993. Men romanen är ändå fiktion, den handlar inte om mig.

"Vakuum" handlar om 16-åriga Jonna, som frusit fast i sin sorg efter den älskade storebrodern, som tagit sitt liv ett år tidigare. Från att ha varit en svartklädd, cool goth-tjej hamnar hon i ett oändligt ensamt vakuum. Hon jämför sig med Sandra Bullocks rollfigur i filmen "Gravity" som blir helt allena i rymdens oändlighet efter en olycka med ett rymdskepp.

Så hittar Jonna en gul post-itlapp med brorsans handstil. Efterhand hittar hon flera och de påminner om barndomens skattjakter. Kanske det finns något särskilt vid målet?

Denna dag vi träffas har Mia Öström skrivardag då hon ägnar sig åt författande enligt ett bestämt schema. Hon skriver i tvåtimmarspass och varvar med lunch och träning. Annars är hon kommunikatör på Bibliotek Uppsala sedan fem år tillbaka. Före dess arbetade hon som copywriter. Där lärde hon sig skrivdisciplin. En viss text, beställd av en kund, skulle vara färdig en viss tid. Men den stora skillnaden är att hon nu kan själv bestämma åt vilket håll texten ska bära iväg.

Skrivande har hon praktiskt taget alltid hållit på med. Hon började med dagböcker och dikter. Kom tvåa i en novellskrivartävling i en veckotidning som 20-åring och fortsatte att skriva flera noveller. Några publicerades i tidningar, andra inte. Hon skickade in flera manus till förlag och fick äntligen debutera, tämligen sent, som 44-åring.

– Jag skriver för att få reda i tankarna och tydliggöra vad jag själv känner. Men jag har alltid läst mycket också. Fast just det här ämnet, att hantera sorgen efter en anhörigs självmord, hade jag svårt att hitta böcker om då det hände mig.

I sitt eget skrivande månar hon om varje mening, att den ska vara intressant. Den tänkta läsaren ska förses med något mer än bara en stunds förströelse. Texterna skriver hon om flera gånger. När hon känner sig färdig med dem läser hon dem högt, som inför publik.

– Skäms jag inte över texten så är den klar, förklarar hon.

Hennes hyllade vuxenroman om Florence Nightingale, "Den du söker finns inte här"(2010), kom till på det sättet. Det manus hon skickade in till förlaget tyckte förlagets redaktör inte behövde någon ytterligare bearbetning.

– Det är inte alltid så. Men jag har inga problem med att ta kritik från en redaktör utan är glad och tacksam när jag får det.

"Språkdräkten är minimalistisk, underfundig. Med ytterst enkla medel skriver hon fram en storartad romanvärld" skrev recensenten Alexandra Borg i UNT 2010-08-16.

Senaste vuxenromanprojektet tog tre år innan Mia Öström kände sig färdig, men då fick hon veta av förlaget att två andra romaner med exakt samma tema var på väg, så då ville de inte ge ut hennes. Tre års jobb till ingen nytta, kan man tycka. Men själv tycker hon att allt arbete är värt något, även om det inte blir en utgiven bok.

– När det gäller vuxenböcker jobbar jag mycket med undertexten. Medan en fjortonårig läsare behöver någon "att hålla i handen" vid läsningen, men samtidigt ska hen känna att det finns något som mullrar underifrån på sidorna också, säger hon.

Stoff till berättelser tycker hon inte är något stort problem att hitta, det finns överallt.

– Men det måste vara något som jag själv får puls av. Skrivandet ska vara lustfyllt.

Ungdomsromanen "Vakuum" släpps 30 augusti.