När blir något en vana? En ovana sägs gå fort medan en god tar längre tid. Men när det gäller vanan att ha ett superbt Konserthus i Uppsala infann sig den redan på den magnifika invigningen. Och sedan dess har det bara fortsatt.
Visst har det varit en massa gnöl, särskilt i början, man ställde kultur mot mantrat "skola, vård och omsorg". Som om inte Konserthuset har utbildat, vårdat och sörjt för själens välbefinnande sedan starten. Nu står vi inför ännu en späckad säsong (som redan startat i och för sig) detta sjätte år av febril verksamhet. Det går inte längre att tänka sig Uppsala utan detta tillskott. Allt fler hittar dit för varje år, glädjande nog.
På pressträffen sade producenterna att man har som mål att få till "10 nya upplevelser per år, och 10 äkta nationella". En modig ambition, men en glädjande sådan.
I år fortsätter man också på vissa tydliga spår; snart nog måste jag börja lära mig portugisiska om man fortsätter med så mycket härlig fado: husartisten Mariza är tillbaka med ny frisyr i maj och rookien Claudia Aurora redan i april. Skrattmusklerna lär få sitt också, stå-upp är ett annat starkt ben. Här kommer namn som Marika Carlsson, Måns Möller och Gustafson/Schyffert att skämta om det mesta.
Huspianisten Per Tengstrand har ett hårt arbete framför sig då han ska spela Beethovens samtliga pianosonater, ett äventyr så gott som något. Annat klassiskt att hålla öronen öppna för är ett framförande av Gustav Mahlers kanske populäraste stycke, Femte symfonin med sitt underbara Adagietto. Musik i Uppland fortsätter förstås med den ordinarie kvalitetsverksamheten.
Jazzen är också bra företrädd, inte minst med supergruppen som stortrummisen Manu Katché har med sig redan fredagen 25 januari. Lokale storheten Lennart Åberg fortsätter med sina konserter under namnet Meeting Points även i vår. Trumpetaren Ibrahim Maalouf gjorde stort väsen av sig sist och kommer tillbaka.
Succén Carte Blanche med sina okända artister fortsätter förstås.
Och då är ändå inte nationella storheter som First Aid Kit, Petra Marklund, Sarah Dawn Finer och internationella dito som Elaine Paige, Efterklang, Steve Lukather, Melingo, Taksim Trio och många fler.
Dansen får sitt, om än i mindre omfattning. Under samlingsnamnet K.R.O.P.P. blir det nutida danskonst med olika koreografer.
De återkommande evenemangen som Brus, Volt och Musik Direkt har förstås sin givna plats även nu.
Mycket var ordet, sa Bill. Mångfald var ordet, sade Bull. Själv startar jag med Efterklang på fredag, dansk musik som bäst för att följa upp med Manu Katché fredagen efter, följt av en Carte Blanche. Sedan får vi se...