Björn G Stenberg: Spännande för Uppsalas del

Både Andreas Öhman och Babak Najafi är uppväxta i staden och var nominerade. Nu drog Najafi längsta strået och hans gripande film Sebbe valdes.
Fast Andreas Öhman får kallsvettas och hålla tummarna även i dag, tisdag. Då meddelas vilka som nomineras till en Oscar för Bästa utländska film. I rymden finns inga känslor finns med bland dem som har chansen.
Intressant är att alla tre filmerna som nominerades till Bästa film hade utsatta och udda karaktärer i huvudrollerna. Dessutom var alla regissörerna debutanter. Men mer underligt är egentligen att de filmer som publiken får rösta på är tre helt andra än juryns val. Nu vann Änglagård 3 publikens omröstning, tråkigt nog – det är ingen bra film.

Guldbaggegalan har kallats Sveriges största firmafest och klubben för inbördes beundran. Men en kvälls underhållning bjöd den ändå på, särskilt med Petra Mede som lyckad programledare. Hon fick till en hel del skratt i fyndiga sketcher i kärleksfull drift med filmindustrin. Den inledande hyllningen till Bollywood var också ett färgsprakande inslag.
Året 2010 var ett speciellt bra filmår för Sverige, både nationellt och internationellt, så det var extra roligt med en gala i år.
Frågan var annars inte om utan hur många Guldbaggar Pernilla August själv och hennes film Svinalängorna skulle få med hem. Hon blev historisk med nomineringar för både regi, manus och bästa skådespelare samma år. Nu blev det ”bara” tre stycken.

Det var annars de unga skådespelarna som fick chansen att ta hem Bästa huvudroll: Alicia Vikander som övertygade så stort i Lisa Langseths film Till det som är vackert och Joel Kinnaman som gjorde en jätteinsats i Snabba Cash.
Cecilia Forss på Uppsala Stadsteater hade en tuff kamp mot de dubbla nomineringarna för Svinalängorna för Bästa kvinnliga biroll. Nu blev det Outi Mäenpää Svinalängorna som vann. Peter Dalle var en överraskning i Himlen är oskyldigt blå, en roll långt från hans vanliga komiska. En välförtjänt bagge för bästa manliga biroll blev resultatet.
En bättre födelsedagspresent än Mona Malm fick är svårt att tänka sig, en ytterligt välförtjänt hedersbagge.

Annars tänker jag som vanligt varje år vid galan: varför finns inte pris för Bästa filmmusik med. Man ju knappast räkna med att Grammisen ska ta hand om det. Tänk bara på hur tomma de flesta filmer skulle bli utan musik.
Det skulle filmlivet bli utan Guldbaggegalan också. Men skippa tacktalet helt och hållet, de är numera mest snudd på parodiska ändå.