Iran, Norge, Azerbajdzjan, Tadzjikistan, Långtbortistan (nej, skojar bara), Kina, Libanon, Mali, Frankrike, Indien, ja, listan blir lång och då har jag säkert missat några länder varifrån musikanterna kom denna ytterligare festivalhelg i Uppsala. Under samlingsnamnet "Curious classics" hade Konserthuset med Stefan Holmström i täten samarbetat med Re:Orient för att göra ett späckat och spännande program.
Ordet "curious" har ju på engelska den dubbla betydelsen av "nyfiken" och "kuriosa". Båda betydelserna levde festivalen upp bra till. Det här är ju musik som sällan får stå i fokus. För majoritetsbefolkningen är förstås de allra flesta artisterna okända. Därför var det ju synd att när världen kom till Uppsala i stället för tvärtom att inte fler tog chansen att lyssna in bokstavligt talat "en hel värld".
Det innebar dock inte att det var dåligt med publik. Det verkar som att Uppsala (eller hur långt bortifrån man nu reser för detta) har en tillräckligt stor befolkning från respektive artisters hemland för att fylla upp. "Libanons Bob Dylan", sångaren och oudspelaren Marcel Khalifi, drog fullt hus i Stora salen och att han är stor märktes från första tonen. Publiken klappade vilt och kunde utan vidare sjunga med i låtarna. Även utan att förstå ett ord greps man av patoset och dramat i hans röst. Tråkigt blev det däremot för undertecknad i de långa mellansnacken på arabiska där skratten i publiken var många.
Han hade också kunnat tygla sin son pianisten lite, denne fick tillsammans med trummisen Aymerich Westrich breda ut sig i långa , långa passager som förde tanken till en typ Emerson, Lake & Palmer på 70-talet. Kontrasten blev väl stor mot pappan.
Språket är väl det annars som utgör ett hinder för den allmänna publiken att gå till en sådan här festival. Alla som i likhet med undertecknad skolkade från lektionerna i arabiska, maliska, tadzjikistanska, mandarin, persiska och allt vad som stod på schemat missar förstås mycket. Detta även om man som de iranska systrarna Shervin Mohajer bra nog förklarade på engelska vad sångerna handlade om.
Fast även den konserten fungerade bra i det att man aldrig misstog sig på känslan hos de fantastiska rösterna. Förbjudna att uppträda i hemlandet gör de succé utomlands. Pianisten med mera Tord Gustavsen gjorde mycket till liksom slagverkaren Shervin Mohajer. Här mötte den klassiska persiska poesin modern musik och mötet blev till något nytt. Ett album tillsammans med Kronos Quartet lär var apå väg.
Det klassiska fanns också starkt närvarande hos Badakshan Ensemble från Tadzjikistan med i dubbel bemärkelse färgstarka sångerskan och dansaren Sahiba Davlatshaeva i förgrunden. Medryckande rytmer och ett virtuost spel på olika lokala instrument förgyllde.
Det gällde också till exempel Trio Da Kali från Mali, med sättningen balafon, bas-ngoni och suveräna sångerskan Hawa Kassé Mady Diabaté. Hur bra som helst. Trion har samarbetat med Kronos Quartet de också.
Som helhet en spännande festival som bjöd på mycket både bra och spännande musik. Den spelades in för P2 så håll utkik i tablåerna. Jag hade dock väntat mig mer av folkliv, kanske annorlunda maträtter i restaurangen, försäljningsstånd och annat från den lokala floran och faunan. Förhoppningsvis kommer festivalen tillbaka nästa år och kan utvecklas en del. "Curious classics" borde ju vara en given mötesplats för olika kulturer!