Hur stor publiken är vet jag inte, men utövandet av jazz är stort i landet. Det märks inte minst av högen med skivor som ligger på skrivbordet. Roligt!
Inte minst när det finns lokala godbitar. Vi börjar med Uppsalapianisten Mattias Risberg som tillsammans med saxofonisten Fredrik Ljungkvist hyllar nyblivna 80-åringen Carla Bley på albumet ”And now the queen”. Bley var ju själv här förra året och gjorde en fantastisk konsert på Konserthuset. Enligt Risberg har hon hört den här hyllningen och är nöjd. Det borde hon absolut för det låter riktigt bra om den. Risberg och Ljungkvist hittar varann ordentligt och den intrikata musiken ges full rättvisa.
Arrangören och dirigenten Hans Ek bor ett stenkast från Konserthuset. Hans specialitet är att ta musik man inte förväntar sig och göra arrangemang för symfoniorkester. På ”E.S.T. Symphony” har han tagit Esbjörn Svensson Trios musik och gjort betydligt större. Resultatet är blandat men mestadels riktigt bra. Det melodiska i trions musik – Magnus Öström och Dan Berglund medverkar också här – blir tydligare om än musiken på sina ställen kanske lyfts över sin nivå. Låtar som till exempel ”From Gagarins point of view” och ”Wonderland Suite” blir suveränt bra här. Bland gästmusikerna finns Iiro Rantala, Johan Lindström och Verneri Pohjola.
Gitarristen Mats Bergström har lite längre till Konserthuset även om han spelar där då och då. Hemmet finns i Alunda. På nya albumet ”Água e Vinho” samarbetar han återigen med basisten George Riedel, för fjärde gången. Tillsammans har de sökt sig västerut, till Brasilien, för låtar och inspiration. Chôro kallas musikstilen som har en folklig grund med mycket improvisation. Inte minst är det en oftast vackert klingande musik. Duon kan sina saker och har några gäster som breddar ljudbilden här och där.
Isabella Lundgren har gjort några riktigt fina album tidigare och nya ”Where is home” lär inte göra någon besviken. Inte minst imponerar hennes texter, där hon gräver djupt i själen för att bekämpa sina demoner. Tillsammans med Carl Bagge, piano, Niklas Fernqvist, bas, och trummisen Daniel Fredriksson lyckas de göra musik som också vidgar gränserna. Torsdag 17 november spelar hon på Katalins Jazzbar tillsammans med Martin Sjöstedt.
Man kunde ju tycka att legendariska gruppen Weather Report fulländade sin egen form av musik. Det är ett vågstycke som svenska Oddjob – nyligen här i Uppsala – gör när de tar sig an några av deras låtar. Men de lyckas sätta sin egen prägel på dem och det låter riktigt, riktigt fint.
Vi får förstås släppa in övriga Sverige och världen också. Det är tydligen en fördel att heta Nils om man ska göra spännande musik här i landet. Sedan starten 2009 har Nils Berg Cinemascope skapat musik genom att utgå från funna videoklipp med musik från olika delar av världen; musikaliska vykort från olika länder. Det fortsätter man men med på senaste ”Searching For Amazin Talent From Punjab” där bandledaren spelar tillsammans med Josef Kallerdahl Christopher Cantillo. Man kan höra insamlade ljud i bakgrunden som ger atmosfären som sedan utvecklas av musikerna, annorlunda och utmanande.
Trumpetaren Nils Janson har nått över ovanligt långt för en jazzmusiker på Spotify. Hans låt ”Apollo” har spelats över miljoner gånger där. Om det är någon låt på nya albumet ”Alloy” som har den potentialen är svårt att säga. Men mycket bra musik finns det. Tillsammans med pianisten Jonas Östholm, basisten Pär-Ola Landin och trummisen Sebastian Ågren gör han musik som med fötterna i jazzmyllan lyfter öronen mot nya vyer. Nordiskt vemod möter beats från världens alla hörn.
Vemod får man också i hög grad på albumet ”Tranquillo”, där duon Pianobasso spelar klassisk musik arrangerade för just piano och bas. Thomas Gustavsson och Andreas Gustafson improvisera över teman som Grieges ”Solveigs sang”, Bachs ”Bist du bei mir” och Stenhammars ”September”. Albumet är precis som namnet antyder, en avskalad och lågmäld upplevelse.
Även gitarristen Erik Weissglas inleder med en elegant och lågmäld musik. Martina Almgren använder sina vispar, George Riedel smeker sin bas och pianisten Mats Öberg är sitt allra mest ödmjuka jag. Musiken tar lite större plats vartefter men det är de små detaljerna som gör det. Det gör att den ganska traditionella musiken behöver ett tag för att lyssnas in ordentligt.
Anders Färdal, även han gitarrist, håller sig inom det smakfullt melodiska, instrumentet inbjuder väl till det. Tillsammans med basisten Patrik Boman, trummisen Magnus Persson och slagverkaren Tiago Loel spelar han kompetent och svängig jazz med stor talang, även om det kanske inte är så oerhört spännande.
Jari Haapalainen Trio väljer ett helt annat uttryckssätt. Med sättningen kapellmästaren på trummor. Daniel Bingert, elbas, och Per Texas Johansson på sax inledas albumet ”JH 3” med den passande låten ”Risk för halka”, talande både för årstiden och den expressiva musiken.
Det är snudd på att det behövs ett helt storband för att rå på den trion. Norrbotten Big Band tar upp kampen, med sin hovkompositör Peter Danemo i spetsen. På ”Hedvigsnäs” har han överfört musikaliskt sina intryck från barndomen. Han lägger själv till en del elektroniska finesser till det namnkunniga storbandet. Fascinerande musik.
Duktiga saxofonisten Fredrik Nordström satsar på ett dubbelalbum denna gång ”Gentle fire/Restless dreams”. Han spelar tillsammans med Torbjörn Zetterberg, Jonas Östholm och den amerikanske trummisen Gerald Cleaver. De båda plattorna har lite olika karaktär och tillsammans ger de ett brett spektra av influenser och utryck. Det här är musik som står stadigt i jazztraditionen samtidigt som den lyfts fram till idag.
Lite sång på det. Norska pianisten Bugge wesseltoft drog till New York och träffade Beady Belle. Tillsammans -och med en del gästartister - har de gjort albumet ”On my own”, ett överraskande schablonfritt jazzalbum. Mera sånt!
Ett annat spännande namn är norska Torun Eriksen som på ”Grand White silk” blandar jazz, soul och pop till alldeles egen brygd. Även hon och hennes medmusikanter visar bredden på nordisk jazz idag.