Spansk skräck bjuder mest på mörker

I samma stund på en helt annan plats segnar en annan, nästan identisk ung kvinna ned på golvet. Hon förstår att något hänt hennes tvillingsyster och beger sig till hennes bostad för att ta reda på vad som skett när polisen avskriver det hela som självmord. Samtidigt har hon själv allt större känningar av samma ärftliga ögonsjukdom som sin syster. Ska hon hinna lösa det hela innan allt blir helt mörkt för henne . . .

Det är en klassisk inledning på en thriller, klart inspirerad av mästaren Alfred Hitchcock. Men trots bra skådespeleri av främst Bélen Rueda i sin dubbelroll håller inte fortsättningen på den alldeles för långa filmen någon jämförbar klass.

Regissören Guillem Morales är visserligen en duktig skräckhantverkare vad det gäller att göra skrämmande ljud och mörka, snygga bilder, även om han är minst lika intresserad av att filma ned i urringningar och fotografera närbilder i stjärthöjd.

Hans upplösning på skräckdramat blir också i mycket standardformulär 1 A. Mördaren är för en stund en spännande gåta men blir alldeles för överpsykologiserad.

Synd på en bra inledning och en del skrämmande scener, dessutom är kärlekstemat ett extra plus. Men Alfred H gjorde det bättre med sämre teknisk rekvisita.