Stadsmiljöpriset går till ljussättarduo

I drygt ett år har Uppsalabor och turister kunnat njuta av den upplysta domkyrkofasaden. Häromdagen tog pristagaren Marianne Lind en cykeltur runt Dômen och besiktigade sitt verk.
- Det var vid 19-tiden och mörkt ute. Det kändes fantastiskt att allt har blivit precis som jag tänkt. För arbetet var genomtänkt in i minsta detalj redan när jag gjorde förslaget som examensarbete på Institutionen för landskapsplanering på SLU 2003.

Att det har tagit fem år från färdigt förslag till färdig belysning, beror på pengar. Där kommer den andra pristagaren in, Magnus Åkerman. När man insåg att belysningen runt Domkyrkan var för dålig, fick han kyrkorådets uppdrag att vara ordförande i belysningskommittén. Det ledde till slut till att han hittade en finansiär, Sparbanksstiftelsen. Varpå Marianne Linds förslag kunde genomföras och invigas under Kulturnatten 2008.
Numera lyses domkyrkofasaden upp av 60-talet strålkastare, som är monterade under lyktorna på 20-talet lyktstolpar runt byggnaden.

- Det händer att folk frågar varifrån ljuset kommer. Det beror på att det är mjukt ljus som får det att se ut som om det är Domkyrkan själv som lyser, förklarar Marianne Lind.
Vissa strålkastare har linser som gör ljuskäglorna avlånga, så att de belyser torn och utsprång exakt som ljussättaren vill.
Sex strålkastare finns mellan tornen, två i takryttaren.
- Men vi har inte gjort ett enda hål i kyrkan, inte skadat den på något sätt. De strålkastarna sitter fastklämda och kan lätt tas bort.

Energimässigt är belysningen inte heller något problem. Det går åt motsvarande en villas elförbrukning under ett år för att lysa upp Domkyrkan kvällar och nätter ett år. Lamporna är keramisk metallhalogen, energieffektiva urladdningslampor.
- På natten räcker det med en strålkastare på 150 watt för att lysa upp ett av tornen och korset, exemplifierar Marianne Lind.
De nya lyktstolparna runt om kyrkan gör att också omgivningen är ljusare än på många år. Det förbättrar tryggheten för dem som går där när det är mörkt.
- Polismyndigheten är mycket nöjd med det, säger Magnus Åkerman.
Båda pristagarna har fått höra mycket gott om "sin" upplysta Domkyrka.

- Det är vanligt folk, turister, politiker, poliser som hör av sig - alla är positiva. Det här var efterlängtat, säger de.
För Marianne Lind blev examensarbetet 2003 starten på en karriär. Hon kan i dag titulera sig både landskapsarkitekt och ljusdesigner och arbetar i dag med belysningsfrågor på ett energiföretaget EnergoRetrea som har kontor både i Uppsala och Stockholm. Bland annat har hon gjort belysningsplaner för Eskilstuna och Västerås och även ljussatt Humlegården och gamla polishuset i Stockholm och Stadsträdgården i Uppsala.
Vad tycker pristagarna själva bäst om i Uppsala?
- Stadsträdgården och Källparken. Husen i de äldre delarna. Årummet. Och Musikens hus, säger Marianne Lind.

- Årummet, där arbetet nu fortsätter. Dragarbrunn som rustas upp: det är roligt att de kommersiella miljöerna renoveras. Vårt historiska centrum, det måste man slå vakt om och renovera varsamt, säger Magnus Åkerman.
Men han ser gärna också att man framöver satsar djärvt och "bygger nånting som är häftigt" för att ge liv och rörelse till centrum.

Stadsmiljöpriset går till ljussättarduo

UNT:s stadsmiljöpris 2009 går till de två personer som står bakom ljussättningen av Domkyrkan: landskapsarkitekt Marianne Lind och Magnus Åkerman, vice ordförande i domkyrkoförsamlingens kyrkoråd.