– Sista kvällen blir det buller och bång med mycket Medelhavsmat, musik och människor, säger Celal Alparslan som redan när han startade Hijazz tyckte att ett decennium var en lagom tidsperiod att driva stället.
– Mitt mål har varit att förena människor genom musik och mat. Att skapa gemenskap, få igång samtal mellan människor och motverka att folk slänger sig framför tv-burken när de kommer hem – ju mer man tittar desto deppigare blir man. Samtal människor emellan är det som skiljer oss från djuren och får samhället att utvecklas till något bättre.
I kväll, torsdag, står funk/soulbandet Orgasmatron, och gästartister från Uppsala och Stockholm på scenen där så många medelstora band har spelat. Just den typen av band är något som Celal Alparslans hjärta klappar för. Han vill ge musiker en chans att utvecklas och därför har alla gig har spelats in. Lokalerna kommer Restaurang Dryck, som drivs av hans son, Cemil Alparslan, Niklas Engemar och Håkan Apler, att ta över.
Genom åren har Celal jobbat cirka dubbla pass varje arbetsdag. Han har lagat mat, bokat banden och ibland stått på scenen, han spelar slagverk och sjunger – på amatörnivå, tillägger han snabbt. Drivkraft och ansvar fick han genom uppväxten i Turkiet. Hans pappa dog när han var liten och Celal tog stort ansvar för familjen.
– När det saknades pengar till min tvillingsysters skolgång, jobbade jag ihop dem samtidigt som jag pluggade. Man måste ge och hjälpas åt i livet, säger han.
Och energin verkar inte ha försvunnit, Celal planerar inte att lägga sig på sofflocket. Hijazz ska leva vidare fast i annan dräkt.
– Egentligen är det lokalerna som vi avslutar. Men inte musiken. Musik är det som ger näring åt hjärnan och energi när arbetsdagen varit lång, säger Celal Alparslan.
Inplanerad är Hijazz music festival 1–3 september på Reginateatern. Dessutom har han andra planer, till exempel Hijazz hobbyklubb, en träffpunkt för musiker med inspelningsmöjligheter.
Vad är dina bästa minnen från Hijazz?
– Alla fantastiska människor. Personalen som jobbat genom åren, musiker och stamgäster som tillsammans lyckats skapa en hemkänsla. Kvinnor har sagt att de känt sig trygga här, att det inte varit köttmarknad.
Vad är dina sämsta minnen?
– Myndigheter som inte förstår hur mycket man kan stå ut med som företagare. Och det var svårt under fasen när stationsområdet byggdes om mellan 2008-2011 och vi hade en ekonomisk tillbakagång.
Och i sommar, ska du vara ledig?
– Ja, först ska jag fira min dotter som fyller 30 år. Sen ska jag resa runt i min gamla merca i södra Sverige och hälsa på folk som jag känner.