Ulf Gustavsson: Stark kollektiv dialog

Ett talande bevis för att nyare svensk jazz inte behöver vara högskolepolerad eller handla om tekniskt oklanderligt epigoneri utgör Shine, färgstark cd-debut från Johan Björklund Dynamic flavours. Denna kvartett har turnerat under flera år och dess medlemmar har bred erfarenhet av såväl den svenska jazzscenen som av annan musik, från namn som Änglaspel, Next stop horizon, Anders Jormin och Jacob Karlzon.

Ett gränsöverskridande drag utmärker också innehållet på Shine, med kollektivt baserade låtar som ledigt rör sig mellan groovefylld latinjazz, förtätad balladkänsla, fusion, världsmusik och kaxiga wailanden i frijazzens fotspår. Här finns arabiska och österländska influenser, men också kopplingar till 60-talets visionärer John Coltrane och Ornette Coleman i några låtar av dessa, inklusive en struttigt uppsluppen tolkning av Colemans Race face.

Och som en röd tråd går den kollektiva dialogen, med fyra starka instrumentalister - gitarristen Mats Eriksson, saxofonisten Björn Almgren och basistern Magnus Bergström jämte Johan Björklund vid trummorna - som deltar på lika villkor, vare sig spelet far iväg med full kraft eller dras ned till en viskning i Björklunds Hr Märk värdig.

Spice of life, japansk etikett som släppt mycket svensk jazz, har sent omsider fått svensk distribution. Bland skivpärlorna som blir tillgängliga för svenska öron återfinns pianisten Jan Lundgrens och kornettisten Lasse Törnqvists duoprojekt Everything happens to me, släppt förra hösten i Japan och där vald till månadens bästa cd av jazztidskriften Stereo.

Ett rättvist utnämnande, då skivan bjuder lyrisk balladjazz av yppersta klass. Detta i en eftertänksam dialog som utifrån kända standards mer handlar om att lyfta fram och belysa stämningsvärden, än om virtuoseri och traditionellt solotänkande. Just därför lyckas herrar Lundgren och Törnqvist ge nytt liv åt en sliten dänga som Autumn leaves, här i den ultimata versionen för en regnig höstdag. Liksom en subtil tolkning av Lars Gullins rätt sällan spelade Dannys dream. För egen del vill jag utnämna denna cd till höstens jazz-soundtrack!

Ett hett namn vad gäller jazzgitarrister är finländaren Teemu Viinikainen, av den kände skribenten Stuart Nicholson utnämnd till en av de 20 bästa jazzgitarristerna i världen. Och Viinikainens nya trio-cd Nyt sticker verkligen ut, med musik som spänner från introspektiva, melodiskt innovativa lyricismer på akustisk gitarr i Ralph Towners anda, till bitig elgitarr och överstyrda dissonanser som kan påminna om tidiga Mahavishnu Orchestra.

Till behållningen hör det vitala triospelet, med en stor tillgång i trumslagaren Mika Kalio som öppnar upp och och förhåller sig fritt till grundrytmerna, med ett fint jazzgroove i botten.

Lekisjazz är den talande titeln på en cd med sångerskorna Karin Carnrot och Elin Trogen. Ursprungligen handlar det om ett fransk projekt med populära barnvisor i jazztolkning. Nu har detta översatts till svenska - en lekfull barnjazzspis med fantasifulla texter om djur och människor.

Lite grann som en sentida version av Alice Babs barnvisetolkningar, men utan de välkända melodierna av Alice Tegnér att hänga upp det hela på, för svenska öron. Men kanske har detta mindre betydelse för barnen som ändå kan charmas av dessa jazziga lekramsor.