Starkt album av Case

Alternativcountry/pop. Det femte albumet är här, och Neko Case fortsätter vara ett av altcountryns mest spännande namn. På Middle cyclone har hon plockat isär grundgenren, för att bygga upp den igen utanför instruktionsboken. Kvar är något som egentligen mest är country på samma sätt som REM:s tidiga album.

Jämfört med tidigare är dramatiken nedtonad på Middle cyclone. Här och var dyker en förrädisk poppighet upp, som i hitmässiga People got a lotta nerve. Hon sjunger enklare än någonsin, men med ett väldigt djup i rösten. Detaljarbetet är vackert, som stämsångsbitarna i Fever, eller kombinationen akustisk gitarr och speldosa i titelspåret. Texterna är som vanligt ett kapitel för sig, en blandning av industristadsberättande och djur och natur i ovanliga sammanhang. Prison girls känns dessutom rent Morrissey-lik.

Neko Case som alltid överraskningarnas kvinna och inget är vad det först verkar vara. Gulligt blir hotfullt och rakt blir krokigt. Undantaget är förstås att albumet redan från början verkar vara ett starkt album, och också är det.

Starkt album av Case

Neko Case fortsätter vara ett av altcountryns mest spännande namn. På nya albumet är mörkret nedtonat, men inget är riktigt vad det först verkar vara, skriver Johanna Åberg.