Tonsättaren Kristina Forsman diskuterar och lär ut hur man komponerar för ungdomskör i en av de många ”verkstäderna” under det pågående kyrkomusiksymposiet i Uppsala.
– Inte ens skrivna noter är nödvändiga, förklarar Kristina Forsman.
– Man kan arbeta med improvisation. Om körmedlemmarna läser och sjunger olika saker kan det bli ett väldigt ljudhav.
Så kan man alltså gripa sig verket an, om man vill börja skapa eget material för sin kör, men aldrig har komponerat förut. Vana tonsättare och arrangörer har förstås egna arbetssätt och kanske inget behov av att diskutera just det.
Deltagarna under symposiet är både män och kvinnor, kommer från olika delar av landet och är såväl unga som gamla, nya i gamet eller etablerade kyrkomusiker, körledare, tonsättare och arrangörer. Diskussioner, musikarbete och rådgivning sker på många olika nivåer.
Kristina Forsman är heltidstonsättare. Hon har bland annat skrivit minioperan Möte med förhinder – Längtans tango, som spelas på Boulevardteatern i Stockholm i oktober med barytonen Olle Persson och sopranen Hannah Holgersson i sångrollerna. Just nu arbetar hon med ett Te Deum, med text av Niklas Rådström, som ska uppföras i St Jakobs kyrka i Stockholm i februari.
– Får man som tonsättare sig en text förelagd, anpassar man sig till den. Annars väljer man förstås en text man själv blir berörd av, säger Kristina Forsman.
Hon har med sig egna texter plus dikter av Bruno K Öijer och Eva-Stina Byggmäster till sin musikverkstad, klassad som Masterclass barn och unga, dit fyra män och tre kvinnor har anmält sig för att arbeta med egna kompositioner med hjälp av notpapper, keyboard och Kristina Forsman.
Minikursen Barn och sång innehåller både föreläsningar och verkstad. Uppsalaparet Gunnel och Jan Fagius är två av föreläsarna. Hon, barnkörpedagog, berättar om hur förskolebarns röstomfång egentligen ser ut.
– Barns naturliga startton är ettstrukna C, men de vuxna lärarna startar ofta på ostrukna G, säger hon. Och tillägger att det är viktigt att den vuxna musikläraren sjunger i barnens tonhöjd om barnen ska ha en chans att hitta sina röster och bilda toner i stället för att pratsjunga.
Man kan tro att tonsättare som skriver för barn vet och tar hänsyn till detta.
– Inte alltid, säger Gunnel Fagius.
Hon berättar att barnvisorna från 30-, 40-, och 50-talet å andra sidan ofta ligger för högt för barnen.
Jan Fagius, neurolog vid Akademiska sjukhuset, förklarar att det inte finns något särskilt centrum för musik i hjärnan, men att den vänstra hjärnhalvan är ”den talande” och att höger hjärnhalva är särskilt aktiv om man slölyssnar på musik.
– Men ju mer tränad lyssnare man är och ju mer man analyserar detaljer i musiken man lyssnar till, desto mer tar den vänstra hjärnhalvan över musiken.