Stemmes maratonlopp på Stockholmsoperan

- Jag brukar säga att det är som ett maratonlopp. Men ett lopp med väldigt många löpstilar, säger Nina Stemme.

Högre och högre
I första akten börjar Isolde högt, för att sedan stiga ännu högre.
- Hon är helt uppbragt. Det är egentligen helt hysteriskt. Någon regissör sa till Birgit Nilsson att första akten bara är hat, alltså hatet som ligger nära kärleken. I vår uppsättning är det inte riktigt så tydligt, men mycket hat är det.
Den fyra och en halv timmar långa föreställningen är inte bara ett fysiskt uthållighetsprov utan också en emotionell urladdning med såväl text som musik i den högre lyriskdramatiska skolan.
Det är inte för inte Isolde, tillsammans med Brünnhilde ur Ringen, omtalas som röstknäckarrollerna. För Nine Stemme började instuderingen för tre år sedan under professor Richard Trimborn i München, men egentligen har hon förberett sig ända sedan Operahögskolan.

Toksjunga
Lättare Wagnerroller hade hon redan gjort flera. Tillfrågad att Isoldedebutera på den brittiska operafestivalen i Glyndebourne i somras var hon först tvungen att toksjunga sig igenom rollen för att se att det överhuvudtaget var möjligt.
- Det är långt, det sägs att det är svårt, rösten måste ha ett bärigt mellanläge och en säker höjd, svarar Nina Stemme på frågan vad som fick henne att tveka.
- Man vill försäkra sig om att rösten verkligen håller. Det kan till och med vara så att den håller för en genomsjungning, men ger vika när man börjar jobba, i alla fall om man inte är erfaren. Då blir man trött och orkar inte sjunga nästa stycke.
Med djup och fyllig röst är hon välartikulerad nästan in i minsta konsonant, även när hon talar. Hon är en ovanligt ung Isolde, ovanligt trovärdig även därför, till skillnad från de storbarmade kvinnor som vanligtvis gör rollen tyckte en (manlig) brittisk kritiker som inte drog sig för att recensera även hennes utseende efter den fantastiskt hyllade debuten i somras.
Rösten växer med repertoaren, förklarar hon, men också genom livserfarenhet, inte minst barnafödande. Det bäriga mellanläget är heller inget som kommer gratis. Det tar år av övning.

Bara en chans
Även om hon inte tänkte sig just Isolde visste Nina Stemme redan tidigt att hon ville sjunga Wagner. Hon tyckte om hans djupa personbeskrivningar och stora känslor, men också hans kombination av text och musik, att texten bara sägs en gång.
- Det finns inga avslut med jag måste gå, jag måste gå, jag måste gå som hos Mozart eller Rossini. Där blir texten till ett instrument, det ska låta komiskt. Här har man bara en chans.
Nina Stemme brukar få beröm inte bara för sin sång utan också för sin förmåga att agera genom den. Efter hennes första stora roll, Madame Butterfly på Göteborgsoperan 1995, vittande operaskribenter om hur publiken brast i gråt när hon sjöng sin längtansaria.
Hon börjar alltid jobba med texten, kanske extra viktig just i det här fallet. Wagners eget libretto är inte självklart ens för tyskarna.
- Texten är oerhört poetiskt, liksom musiken i långa fraser. Varje ord har en laddning som är väldigt viktig för Wagner. Jag isolerar ju inte texten från musiken, men jag måste veta vad jag sjunger om innan jag börjar.

Befrielse
När Wagner skrev sin opera bodde han hos sin vän Otto Wesendonck vars hustru Mathilde han hade ett förhållande med. Föresatsen lär verkligen ha varit att komponera en erotikens höga visa även om han också var inspirerad av Schopenhauers tankar om människans lidande. Historien bygger på den medeltida sagan om det unga kärleksparet Tristan och Isolde, som tillsammans kommer fram till den ultimata kärleksföreningen: döden. Endast i döden kan de mötas i en kärlek utan hinder.
- I vår tid är ju döden så pessimistisk, här blir den en befrielse.
Isolde är kanske 15 eller 16 år, en förorättad kungadotter som först inte vill erkänna sin kärlek till Tristan men som efter kärleksdrycken förvandlas till den djupt älskande kvinnan.
- Det blir ju inte en massa erotik på scenen, men erotiken finns hela tiden där. Den är som en undervåg som hela tiden korresponderar med våra känslor och sinnen som publik.

Adrenalinstinn
Två dagar tar det att återhämta sig inför en ny föreställning. När ridån gått ner är Nina Stemme närmast hög, full av adrenalin och utan förmåga att riktigt kunna ta in verkligheten eller titta folk in i ögonen.
- Min bild av den här föreställningen är som en slags reningsprocess, känslomässigt. Man får ur sig en massa slagg genom Isolde, i allt hennes hat och hennes förebråelser. Men också kärlek. Tristan och Isolde blir väldigt poetiska i sina kärleksförklaringar.

UNT-fakta

Nina Stemme
Född: 1963
Repertoar: Bland annat Marie i Wozzek, Senta i Den flygande holländaren, Marskalkinnan i Rosenkavaljeren och Sieglinde i Valkyrian.
Härnäst: Gör Sieglinde i Valkyrian på Finlands nationalopera. Nästnästa säsong återkommer hon till Operan i Stockholm för att medverka i Staffan Valdemar Holms uppsättning av Ringen. 2005 sjunger hon Isolde vid Wagnerfestivalen i Bayreuth viket hon blev tillfrågad att göra redan före debuten i brittiska Glyndebourne i somras.