Stillsamma tyskar i rörelse

Varje album med Einstürzende Neubauten är ju både något nytt och ett slut, det finns inbyggt redan i bandets namn ("sammanstörtande nybyggen"). Inget album är ett oskrivet blad, tabula rasa ­ samtidigt som varje ny skiva med bandet startar i vad som låter som tomhet och intet.På Perpetuum mobile är de verkligen i rörelse, inte bara i Blixa Bargelds texter om förändring och resande. Musiken är hela tiden på väg, mot stillhet (Boreas) eller kaos (Perpetuum mobile), i plötsliga ryck (Selbsportrait mit Kater) eller bara obevekligt framåt (Der Weg ins Freie).Ändå är det stillsamt nästan hela tiden. Under 24 år har Einstürzende Neubauten förfinat sina uttryck, men fortfarande gör de i grunden rock av industrisamhällets, produktionsmedel, produkter och avfall: kompressorer, plåtsjok, ståltråd, fläktar. De mjuka ljuden är fler än tidigare, de vassa kanterna färre. I takt med att de blivit mer sparsmakade har de också blivit mer publiktillvända. I titellåten på fyra år gamla Silence is sexy fick en konsertpublik vara medskapande som klämkäck allsångskör ­ "Silence! Is sexy! Silence! Is sexy!" Till Perpetuum mobile har publiken kunnat diskutera det direktsända studioarbetet med bandet på hemsidan, mot en avgift som skulle garantera ekonomiskt oberoende från skivbolagets önskningar. Einstürzende Neubauten 2004 är på tvärs mot skivindustrin, men inte längre på tvärs mot lyssnaren. För vad som utkristalliserar sig bakom gasbrännare och oljefat är ­ än en gång ­ ett rockband som har gjort en riktigt vacker skiva.