Till råga på olikheterna så kommer den första från Australien och den andra från Sverige.
Man kan tänka sig att bara kostnaden för Leonardo Di Caprios catering är större än hela Glaser-Müllers filmbudget. Skillnaderna är förstås gigantiska på många sätt. Det roliga är att båda går upp på bio, samma vecka, och att båda filmerna får samma betyg. Det handlar om olika genrer och olika förutsättningar, både för regissörerna och för biobesökarna. Båda är klart sevärda, men lär väl inte dra samma publik.
Det kom siffror på att biopubliken på svenska filmer ökade förra året. Roligt. Tråkigt att de största siffrorna ligger på visserligen okej men inte så spännande Sune i Grekland och The Stig-Helmer Story. Men det visar att publiken gärna ser svenskt så Svenska Filminstitutet får ligga i för att hitta de mer udda men ändå publikdragande filmerna. Gärna de som skildrar Sverige av i dag också, där var Äta sova dö en frisk fläkt.
Jag fick några klagomål på att jag förstört ett spänningsmoment i min recension av Star Trek: Into darkness genom att namnge ”skurken”. Tycker inte själv at det gör det, flera andra recensenter gör samma sak, och den stora filmsajten IMDB nämner detsamma i rollistan. Men tråkigt om det var någon som fick upplevelsen förstörd, vi filmkritiker vill ju inte lägga ut onödiga ”spoilers”. Låt inte detta förstöra en bra film, jag ser fram emot nästa film i serien.
Märker att jag drar mig för att följa tv-serier, jag väntar hellre till de finns utgivna i helhet. Gärna i blu-ray dessutom. Så det är julafton när serier som Hell on wheels (se rec i dvd-spalten) och Game of Thrones släpps.
Missa inte heller filmer som Den gröna cykeln, Frihet bakom galler och Turinhästen – som alla har kort tid kvar – på Fyrisbiografen. Förunderligt hur den lilla biografen kan ha ett så stort kvalitetsutbud, och det av filmer som nog inte skulle gå upp här annars.