Den stora och mäktiga trollkarlen från Oz har åter fått liv på filmduken. Det är dock inte fråga om någon nyinspelning av den så välkända och klassiska Trollkarlen från Oz, där filmversionen med Judy Garland från 1939 är den mest kända bland ett antal.
I nya Oz the great and powerful berättas förhistorien till den tidigare filmen, om hur Trollkarlen från Oz blev den han är. Det är sannerligen ingen smickrande historia. Trollkarlen Oscar Diggs (James Franco) är en egoistisk, lismande och självupptagen kvinnoförförare. Dessutom en fake när det kommer till trolleri.
Något som själva historien naturligtvis råder bot på. För den misslyckade Oscar Diggs dras plötsligt in i en tyfon från ett svartvitt Kansas anno 1905 till ett magiskt och fullkomligt färgspakande Oz. Ett land fyllt av flygande apor, levande dockor och de tre stridande häxorna och tillika systrarna Theodora (Mila Kunis), Evanora (Rachel Weisz) och Glinda (Michelle Williams) som kämpar om makten i landet. En strid mellan ont och gott som Oscar omedelbart blir indragen i, och som i högsta grad också blir en kamp inom honom själv. Innan han på sedvanligt manér genomgår sin katharsis och sällar sig till den goda sidan.
Det är förvisso en storslagen film på många sätt: vacker, yvig och påkostad – men samtidigt lite av ett luftslott. För bakom den bländande ytan och det vackra fotot fastnar filmen i det uppdrivna överspelet och leken (?) med klichéerna. Det går heller inte att komma ifrån att manusförfattarna klätt sig i lånta fjädrar, snyltat på ett antal andra äldre sagor och mera nutida filmer.
Men framför allt är det James Francos rollprestation som skorrar. Han är nämligen helt fel i rollen som den stora trollkarlen. Och mot det hjälper inga trix och trollkonster.