Den brittiska författaren och illustratören Levi Pinfolds debut Djangon belönades med det prestigefyllda The Booktrust Early Years Award när den utkom i hemlandet, och fick mycket beröm också när den fick en svensk översättning i våras.
Djangon, som genom 10-åriga Jean och hans lymmel till låtsaskompis tolkade legenden om Django Reinhardt fick särskilt mycket ovationer för sina fantastiskt detaljerade illustrationer. Och visst är berättelsen om pojken som lever med ett kringresande cirkussällskap och drabbas av en tidig livskris (manifesterad genom Djangons vara eller icke vara) som mynnar ut i att han åter hittar glädjen i musiken både tänkvärd och rikt illustrerad.
Men för mig framstår de måleriska bilderna som slutna och svåra att komma riktigt nära. De är liksom fångade i sin egen fullständighet, som en Narkissos framför sin spegelbild, och lämnar inget utrymme för läsaren (lyssnaren) att stiga in.
Och Levi Pinfold verkar ha tagit lärdom. I varje fall framstår hans andra titel på svenska, Svart hund, som betydligt öppnare. Mycket beroende på att bildernas karaktärer oftare riktar sig också ut från boksidorna, mot läsaren och inte bara mot varandra.
Svart hund gestaltar på ett lättfattligt och stilsäkert sätt hur rädsla fungerar. En morgon vaknar herr Hoppet och får en chock när han ser en svart hund, "stor som en tiger" utanför familjens hus. I takt med att familjemedlemmarna vaknar växer besten utanför. Stor som en elefant, stor som en Tyrannosaurus Rex, stor som en "jättejiffy", vilket innebär att den är så monumental att den hotar sluka familjen med hus och allt. Hunden växer ända tills familjens yngsta medlem, Lilla Hoppet, vaknar.
Det minsta barnet drabbas inte av familjens panik utan går ut till djuret och låter sig sjungandes jagas runt omgivningarna och innan den skräckslagna familjen hinner reagera är djuret så litet att det ryms i en tvättkorg. Lilla blev aldrig rädd för att det inte fanns någonting att vara rädd för. Det yngsta barnets öppenhet segrar över storasyskon och föräldrar, som med socialiserad, inlärd, instinkt reagerar negativt på det främmande.
Precis som i Djangon är illustrationernas detaljrikedom slående och det går att förlora sig en bra stund i varje uppslag. Levi Pinfold betraktas med rätta som ett framtidsnamn inom anglosaxisk barnlitteratur.