Strandfynd på Galleri 1
Fisklådor, fiskarhandskar, fiskelägen, stränder. Fotokonstnären Vasilis Theodorous utställning på Galleri 1 i Uppsala handlar om den skånska ålakusten. Om miljöhot, miljöpolitik och fiskepolitik. Och skönhet.
Foto: Fotograf saknas!
Till vardags är han bildlärare i Tomelilla. Varje år vistas han ett par månader i Uppsala i början av hösten. Som nu när han ställer ut på Galleri 1.
På de långa sandstränderna i Skåne har han under årens lopp funnit ilandspolade flaskor, burkar och andra behållare. De utgör motiv till fotomontaget Guldägget. Titeln är densamma som för reklambranschens stora pris. Men här handlar det om varorna när de är förbrukade, bortslängda och förvandlade till avfall. På stränderna.
- Jag har fotograferat dem precis som jag har funnit dem, jag har omkring 600 bilder, säger Vasilis Theodorou.
I sin utställning visar han montage med 4x18 sådana bilder. Alla till synes lika: en flaska eller burk ligger i sanden. Ibland till hälften överblåst med sand. Ibland tillknycklad.
- Har det stormat, kan man inte ta sådana bilder. Då ligger allt upp i sanddynerna. Men de här föremålen har spolats upp sakta lugnare dagar.
Detsamma gäller bilderna av fiskarhandskar, Vittnesbörd. Hela, trasiga, utochinvända ligger de i sanden som övergivna händer. Och övergivna är just vad de är.
- Jag tog bilderna i mitten av 1990-talet. Nu finns det inte så många yrkesfiskare längre. Miljö-och fiskepolitiken drabbar främst dem som fiskar i liten skala, utan att skada miljön. Som Kaj och Eve, medan de stora fiskeflottorna drar sig ut till havs, säger Vasilis Theodorou.
En av hans bildsekvenser visar just Kaj (som gick bort häromåret) och Eve när de besvikna konstaterar att fångsten blev klen.
Vasilis Theodorou är född i Grekland. Han har en bakgrund som socialhögskolestuderande med studier i arkitektur samt som officer. Han kom på kant med juntan som ville att han skulle förråda sina kommunistiska ("De var demokrater!") kamrater. Fram till 1975 hade han reseförbud, men det året kunde han lämna Grekland. Då for han runt i Europa och landade till slut i den svenska sommaren.
- Jag blev förtjust i Sverige. Det var lugnt, städat, fantastiskt.
Han fick arbete i Uppsala, på slakteriet, och lärde sig svenska.
- Det tog ett år innan jag vågade säga något. Men sedan fick jag höra att jag pratade som en kvarn...
Så småningom gick han lärarutbildning och arbetade flera år som lärare i Rinkeby-Tensta. Samtidigt gick han fotolinjen på Konstfack.
- När jag kände att skolan på 1980-talet saknade både mål och visioner, slutade jag.
Trots det är han lärare igen, men nu i bild och det i Tomelilla. Vid sidan av lärarjobbet arbetar han med egna projekt som han ställer ut i olika sammanhang. Ålakusten på Galleri 1 är ett sådant.
Ålakusten är ett bildreportage, ett miljödebattinlägg, ett konstprojekt...?
- När projektet får flera dimensioner; när det estetiska berikar ämnet på ett nytt sätt; när processen hos mig, konstnären, kan framkallas också hos åskådaren - då har det blivit konst, säger Vasilis Theodorou och förtydligar:
- Detta är alltså bara min personliga uppfattning om konst. Andra kan ha helt andra definitioner.
Konst eller inte konst, inriktningar och tillhörigheter. Modernism eller postmodernism. Var man själv som konstnär befinner sig är kanske omöjligt att säga. Vasilis Theodorou konstaterar i alla händelser:
- Samtiden man befinner sig i ser man först i backspegeln...
Ålakusten, Vasilis Theodorou på Galleri 1 i Uppsala, 13/9-28/9.
Så jobbar vi med nyheter