Strindbergs teater 100 år

- Ni är icke adelsman, säger Gubben Hummel till Översten och bevisar sedan saken genom att visa honom ett utdrag ur Vapenboken.
Översten svarar med att tappa cigarren ur munnen och erkänna sig överbevisad.
Strindbergs absurda pjäs Spöksonaten repeteras på Strindbergs Intima teater i Stockholm. Skådespelarna Hans Sandquist och Erik Saedén diskuterar en stund med regissören Richard Turpin om Översten ska behålla Vapenboken och stoppa den i fickan eller om han ska lämna tillbaka den till Hummel. Kulissen är avskalat modern, liksom scenen och resten av salongen där åskådarplatserna går i en halvcirkel runt scenen.

På våren 1907 skrev Strindberg Spöksonaten, som kom att bli ett starskott för den absurdistiska teatern, med sentida efterföljare som Samuel Beckett och Eugéne Inesco. Strindberg skrev den för en planerad försöksteater, som han tillsammans med den unga teatermannen August Falck planerade att starta. Den skulle bli i intim form. Liten scen och liten publik. En litterär teater, där texten var viktigare än skådespeleriet. Inspirerad av Max Reinhardts Kammerspiel-Haus i Berlin.
- Små, intima teatrar förknippades också med det moderna på den tiden eftersom det ofta fick verka i små slutna sällskap för att undvika censur, berättar senare Erik Höök, som är intendent på Strindbergmuseet.
I pausen vid repetitionen skrattar och sjunger ensemblen i köket bakom salongen, som fungerar som loge. Stämningen är avslappnad trots att det bara är lite mer än en vecka kvar till premiären.
- De vet att de kan lita på mig, säger regissören Richard Turpin.
- Vi vet att det ändå kommer att gå åt skogen, fyller någon i vilket möts av mer skratt.

Sminkrummet är också är genomfart in till scenen. Där får Thomas Köhler, som kommer att spela rollerna Kokerskan och Konsuln i pjäsen, hjälp av Eva Faenge att lägga på en vit spökmask med smink.
- Jag lär dem att sätta sig ner och sminka sig för att omarbeta sig in i rollen innan de ska spela, säger Eva Fagne. Det är en konstart som tyvärr håller på att dö ut eftersom de flesta stora teatrarna har förvandlats till dramafabriker där allt ska vara så effektivt som möjligt.
Eva Fagne berättar också att hon i sminkarbetet låter sig inspireras av Strindbergs måleri, vilket hon håller högre än hans dramatik.
- Jag tycker att pjäserna är raddiga, säger hon. Strindberg hade en massa konstiga idéer, som han läste sig till och fick för sig när han drack absint, och stoppade in i dem. Till exempel från Swedenborg, och buddhismen som han hade missförstått helt.

När Intima teatern öppnade 1907 hade samtiden heller inte mycket förståelse för Strindbergs absurdistiska och symbolistiska dramer, vilket gjorde att den första tiden blev kämpig. Premiären med Pelikanen och den efterföljande Brända tomten lockade inte mycket publik. Räddningen blev att snabbt sätta in Fröken Julie, som August Falck hade regisserat med framgång året innan.
- Strindbergs drömuppsättning var att göra Ett Drömspel på Intima teatern, men det blev för svårt att göra på en sådan liten scen, berättar Ture Rangström som är chef på Strindbergs Intima teater sedan återinvigningen 2003. Vi har också funderat på att sätta upp den. Det skulle ha varit perfekt nu till 100-årsjubileet, men det blev inte så. Det blev för svårt för att hinna med.
Ture Rangström har en alldeles särskild inblick i teaterns historia eftersom hans morfar var en av skådespelarna i den första ensemblen. Morfadern, Alrik Kjellgren, lämnade också efter sig en kappsäck som det stod Intima teatern på, som innehåller ritningar över teatern, hans dagbok från den tiden, urklippta tidningsartiklar från varje föreställning och kärleksbrev till direktören August Falcks syster Karin Falck, som också jobbade på teatern och så småningom gifte sig med Alrik Kjellgren och är Ture Rangströms mormor.
- När jag var barn berättade morfar hur han mötte Strindberg i trappan till teatern en gång och blev rädd. Morfar härmade Strindbergs röst, som lät ganska ljus, och han sade något i stil med "Kjellgren ska genast gå tillbaka till teatern". Strindberg blev som en otäck sagofigur för mig när jag var liten.

Efter starten var Intima teatern bara verksam i tre år, till 1910. Efter det användes lokalerna som kontor och samlingslokal för Grafiska fackföreningen. 2002, efter många års engagemang från privatpersoner och organisationer, påbörjades renoveringen av den gamla lokalen, som ledde till nypremiären i januari 2003.
- Det är viktigt att inte drunkna i historien, säger Ture Rangström. Dagens Intima teater handlar inte om någon museiverksamhet, utan vi driver en modern teater i Strindbergs anda.
Utanför teatern, runt Norra Bantorget, pågår flera byggprojekt. Det bankas och mullrar och gnisslar. Ett hotell och nya bostadshus byggs, som kommer att stå för den tidigare utsikten mot järnvägen. Torget sluts och Ture Rangström verkar positiv.
- Det här är ju ett teatertorg, med teatrar som Vasan, Oscarsteatern och Dansens Hus, och nybygget tror jag kan ge ett uppsving även för oss, säger han.
Och uppsving behövs alltid för en liten teater. Det var inte lätt på Strindbergs tid och det är inte lätt nu. "Det är en snygg uppgift att vara diktare - den förefaller mig lika hederlig som den att förfalska växlar, men lönar sig sämre" står det i ett av Strindbergcitaten på Drottninggatan på väg upp mot författarens gamla bostad Blå tornet.
- Utan bidrag skulle det vara omöjligt att driva en sådan här teater i dag, säger Ture Rangström. För 100 år sedan kunde man låta skådespelarna spela föreställningar varje dag, ibland flera gånger om dagen, för en svältlön. Och ändå gick det inte längre än tre år.

På väggarna i lobbyn hänger fotografier på de gamla skådespelarna. De tittar allvarligt mot kameran. Kanske var de stressade, ville få fotograferingen avklarad snabbt för att få tid att gå och repetera igen. Kopior av de gamla teateraffischerna vittnar om det vissa helger spelades tre olika föreställningar samma dag.
Skulle Strindberg ha tyckt om teatern som den är i dag?
- Absolut. Just för att den är modern och inte försöker hänga fast vid det förgångna, säger Ture Rangström. Det om något är i Strindbergs anda.

Strindbergs teater 100 år

I år firar Strindbergs Intima teater 100-årsjubileum. Det firas bland annat med en uppsättning av Strindbergs kammarspel Spöksonaten. Teaterchefen Ture Rangström är övertygad om att Strindberg skulle ha tyckt om "Intimans" nuvarande form eftersom den är mer modern än tillbakablickande.