Pat Metheny tillhör den absoluta världseliten på sitt instrument inom sin genre. Den 61-årige artisten startade tidigt som gitarrist i Gary Burtons band och har sedan dess gjort hur mycket som helst, inte minst som gränsöverskridare. Han har spelat med namn som Ornette Coleman, Herbie Hancock, Steve Reich och inte minst David Bowie.
På grund av schemat och tidsskillnader fick "samtalet" denna gång ske per mejl. Svaren är alltså översatta av undertecknad.
Har du varit i Uppsala någon gång förr?
– Nej, faktiskt inte, men ser fram emot det. Egentligen har jag för en gång skull semester just nu och därför hinner jag med att spela här.
Här spelar du med svenska musiker, bröderna Mauritz och Konrad Agnas, bas respektive trummor. Har du spelat med dem förr?
– Nej, det är första gången, jag är verkligen nyfiken på att spela med dem.
Blir det någon skillnad mot att spela med din vanliga Pat Metheny Group?
– Allt jag gör ÄR en Pat Metheny Group, så också nu. Det vi ska göra tillsammans är min vanliga repertoar, där jag hoppas få in en så stor bredd som möjligt. Får se hur mycket vi hinner och måste repa innan bara. Det är viktigt för mig också att den musiker jag spelar med får chansen att göra sitt bästa.
Vad skulle du kalla din musik: jazz? Contemporary? Crossover? Fusion?
– Jag är inget fan av att sätta etiketter. Musik är en stor sak och behöver inte mer än så. De jag beundrar själv är de som har ett större grepp om hela tillvaron, inte bara om musiken. Sådana som kan lysa upp saker de älskar i musik. Det är dit jag hoppas komma själv
Du startade som ett slags ”underbarn” som tioåring i musikbranschen och kan fira 50 år som musiker. Blir du aldrig trött på musikvärlden?
– Jag har aldrig riktigt brytt mig i själva branschen, jag håller ögat på musiken. Att vara musiker är det mest tacksamma sätt jag kan tänka mig att spendera livet. Musik är ju oändligt intressant och ett fascinerande sätt att komma till insikt. Jag känner att jag lärt mig det mesta om livet genom musiken.
Du har också vunnit de flesta priser man kan få som musiker. Mätt?
– Jag tänker inte på det viset, möjligen bryr jag mig mindre än jag borde. Det viktiga för mig är den tillfredsställelse jag får om det funkar på scenen.
Din frisyr har blivit något slags varumärke för dig. Hur viktigt är utseendet för dig?
– Tro mig, kunde jag vara osynlig på scenen så skulle jag välja det. Jag är helt ointresserad av sådana saker.