Surfarhistoria utan tyngd

Bethany Hamilton är en mycket lovande ung surfare som bor på Hawaii tillsammans med sin familj när hon under ett träningspass får armen avbiten i en hajattack. Soul Surfer är baserad på denna verkliga historia som inträffade 2003. Trots attacken av en tigerhaj så är Bethany i dag professionell surfare och har vunnit en mängd mästerskap.

Men när man ser Soul Surfer så undrar man var historien om en ung människas tragedi har tagit vägen? Var är utbrotten och förtvivlan? Allt detta saknas i Soul Surfer. Det är mening att filmen ska uppfattas som riktigt godhjärtad och rosenkindad. Men i stället för av vara inspirerande, vilket jag antar var tanken, känns detta oäkta och händelsen tas alldeles för lättvindigt.

I en scen får Bethany prova en armprotes och blir besviken. Hon travar i väg in på sitt rum och några minuter senare är allt frid och fröjd igen. AnnaSophia Robb som spelar Bethany, är alltför hämmad och man förväntar sig mer från en 13-åring som just förlorat en arm.

Ganska skamlöst, om jag får säga det, överöses vi med kristna värderingar och prat om Guds plan med att ta den här armen. Men vi får aldrig veta hur det kändes för henne första gången hon surfade efter attacken. Tankar och funderingar (annat än kristna) uteblir helt och det är svårt att se Bethany som en verklig människa.

Det är helt enkelt någonting som inte stämmer. Porträttet av Bethany Hamilton måste ha mer tyngd och innehåll än vad vi får se i Soul Surfer.