En sak är att det inte kommer så mycket i genren som får en att höja på ”öronbrynen”. Det svenska musikundret förklaras ibland av att vi har högt deltagande i Musikskolan. Det är nog också en av förklaringarna till att vi har så många duktiga jazzmusiker. Och möjligen till att likriktningen är så stor bland musikerna. I Sverige tycks ofta tiden ha stannat runt 1960. Det är mainstream, bebop, postbop och liknande som gäller. I till exempel Norge och Danmark har man haft mer av nyskapande konstellationer.
Detta är förstås en generalisering, men en tydlig tendens. Här föredrar man gärna trioformatet, företrädesvis med piano. Sedan den tragiskt insomnade E.S.T. satte en oöverträffad standard i genren redan för flera år sedan har inte mycket hänt. Man slås av spelskickligheten hos musiker som pianobaserade Stefan Wingefors, Trio Legacy, Naoko Sakata Trio, Tingvall Trio och Moz Trio men så upphetsande är det inte.
Lite mer utmanande blir det när man byter ut instrumenten en del. Trio Gordon blandar in element från typ Ry Cooders vintagepop i sin musik där gitarristen Joel Fabiansson blixtrar till. Basisten Pär-Ola Landin tar också han in en gitarr, spelad av Mattias Windemo, samt Maja Simonsson på klarinett. Resultatet närmar sig konstmusiken på ett bra sätt.
Näst efter pianotrion kommer förstås kvartetten. Där sticker soloalbumet Searching for Jupiter av förre trummisen i E.S.T., Magnus Örström, ut lite. Sedan sorgearbetet efter Esbjörn Svensson på förra albumet The thread of life är det nya lite mer optimistiskt, men har samma fina blandning av jazz och artrock. Med sig har han gitarristen Andreas Hourdakis, basisten Thomas Gabrielson och pianisten Daniel Karlsson och det låter riktigt bra.
Det gör det också om italienske Alberto Pinton som spelat in i Stockholm med musikerna Peter Nylander, gitarr, Christian Spering, bas, samt trummisen Peter Danemo. Tillsammans kommer de loss ordentligt och samspelet sitter snyggt. Gruppen Orion, med saxofonisten Örjan Hultén, vårdar välspelat traditionen medan de låter sig inspireras av författaren Paul Austers New York. Magnus Dölerud Quartet gör detsamma utan Auster på My Village. Bäst är det innerliga spelet i balladerna. Åt samma håll finns Per Ödberg Kvartett där bandledaren är en hejare på gitarren, och lägg till eminente trumpetaren Dan Johansson.
Svänger bra gör det också om saxofonisten & sångerskan Sofi Hellborg på nya Sun & Rain där influenserna som vanligt kommer från olika världsdelar. Även trombonisten och sångaren Nisse Landgren och hans Funk Unit (med bland andra Magnum Coltrane Price och Magnus Lindgren) får till det på snyggt producerade Teamwork. Ale Möller har den största muskelmassan i ryggen, hela Bohuslän Big Band på albumet Pegasus där folkmusiken stöps i nya spännande former. Bra!
Favoriten i veckans skörd är ändå Ten small masterpieces med Personkrets II-V-I, en grupp där pianisten Anders Persson låter genregränserna få ryka.
Personkrets II-V-I
Ten small masterpieces
Imogena/Naxos
Magnus Örström Searching for Jupiter
ACT/Naxos
Alberto Pinton
Nascent
(RHR/Naxos)
Trio Gordon
Gränsland
(Havtorn Records)
Ale Möller & BBB Pegasus
(Prophone/Naxos)
Nils Landgren Funk Unit
Teamwork
(ACT/Naxos)
Sofi Hellborg
Sun & Rain
(ajabu!/Border)
Stefan Wingefors
Impermanence
Hoob/Border
Trio Legacy
Plays Richard Rodgers
pb7
Naoko Sakata Trio
Flower clouds
Atelier Sawano)
Tingvall Trio
In Concert
Skip Records
Moz Trio
Sparkling water
Oh Yeah Records
Magnus Dölerud Quartet
My village
Reach up/Plugged
Orion med Örjan Hultén
Mr Nobody
Artogrush
Per Ödberg Kvartett
Home
Imogena/Naxos