”Ett tufft jobb, men någon måste göra det.”
Denna deckarkliché stämmer rätt bra in på doktor Martin Luther i Wittenberg. Men han var inte ensam, reformatorerna stod i kö i det tidiga femtonhundratalets Europa.
Det var oroliga tider. Stad stod mot land, bönderna knotade. Lokala furstar ville ha mera makt, vilket kejsaren och påven inte ville släppa ifrån sig. Många var missnöjda med kyrkans dekadens och kardinalernas omoral.
Ett skrytbygge i Rom utlöste doktor Martin Luthers vrede. Påven Leo X skulle finansiera den fantastiska kupolen på Peterskyrkan, och lät ge ut en laddning avlatsbrev. Då spikade Luther upp sina 95 teser på slottskyrkan i Wittenberg. Syndernas förlåtelse kunde inte köpas för pengar, menade Luther. Inte genom goda gärningar heller, utan genom tron allenast, och Guds nåd. Genom arvsynden är människan en usel mask, det vore en hädelse att tro att hon kan rädda sig själv. Hon kan bara hoppas på nåden.
För några av oss är det en fasansfull vision, för andra rent av uppiggande.
Vad man än tycker om Luther så har han påverkat världshistorien mer än de flesta. Även om det är oklart om han alls hamrade på slottsporten.
Sverige kan med fog beskrivas som ett av världens mest lutheranska länder. Att de flesta av oss vet så lite om Luthers person var en drivkraft för kulturjournalisten Per Svensson när han 2008 gav ut ”Dr Luther och Mr Hyde”. Årets bok, ”Frihet, jämlikhet, reformation! 500 år med Luther” är en bearbetad version av den.
Det är en stimulerande och rolig bok, proppfull av kulturhistoria inom idéernas, religionens, ekonomins, politikens och diktens fält. Det är motsatsernas man som lockat Per Svensson. Luther var sin tids rebell, som riskerade liv och salighet, och lika tveklöst var han en konservativ furstesmörjare som blundade för böndernas olycka.
Hur unik var han? Per Svensson poängterar att tidens idéer och konflikter genomsköljer honom: ”Ett kraftverk som förvandlar en skummande och dånande älv till riktad, koncentrerad energi.”
Det unika var hans receptivitet och kommunikativa talang. Per Svensson skildrar Luther som ett PR-geni. Elegant trummar han in sitt enkla budskap, om hur en sann kristen bör leva i denna turbulenta tid: av Tron allena, av Skriften allena och av Nåden allena.
Han omger sig med goda medarbetare som dock hamnar i hans skugga, främst är Philip Melanchton. Det var han som lärde Luther grekiska, och övertygade honom om det viktiga i att översätta bibeln till tyska, folkspråket. Och om bibeln fanns på tyska borde folket lära sig läsa, ansåg Melanchton, och lade därmed grunden både till den tyska folkskolan och det moderna universitetet. Luther erkände en gång att ”han hellre ville dö än någonsin skiljas från denne man”.
Som översättare var Luther självsvåldig och effektiv, det är hans personliga Bibel. Han fick kritik för att låta änglarna tala för vardagligt. ”Hell dig, Maria, full av nåd”, översätter Luther med ”Hell dig, du ljuva”, och försvarar sig: ”Vilken tysk begriper ”full av nåd”, nej, då tänker han på ett fat fullt av öl eller en penningpung.” Men du ljuva flicka, förstår han. Och ville man höra god tyska talas så skulle man inte vända sig till latinska klerker, utan till mannen på gatan och fiskmånglerskan på torget.
Dessutom hade Luther tumme med tidens främsta konstnärer. Både Cranach och Dürer gjorde porträtt av Luther och utmålade gärna påven som Anti-Krist.
Luther hade inte kommit långt i sin reformation utan kurfurstens stöd; Luthers frihet var villkorad. Och att hålla isär den andliga och den världsliga makten var viktigt från början. Per Svensson illustrerar detta dramatiskt och tydligt genom att skildra Luthers vapenbroder Thomas Münster och hans tragiska öde. Münster blandade ihop politik och tro. Han stödde bönderna, och fick både påve och furstemakt emot sig. Han får också representera revolutionen mot Matin Luthers reformerade liberalism. De gamla trätobröderna revolt och reform stortrivdes som vanligt i varandras sällskap.
Martin Luther har hjälpt vår tid på traven på olika sätt. Genom att han betonar den enskildes förhållande till Gud ger han i individualismen också en förutsättning för en modern demokratisyn. I förlängningen öppnar doktor Luther porten också för kvinnans frigörelse. Fredrika Bremer är en pålitlig protestant när hon kräver kvinnans myndighet att själv få vara ”Herrens tjänarinna”, utan mellanhänder.
Riktigt så långt gick inte Luthers fru, Katharina von Bora. Men hon var en duglig person, som till skillnad från Luther hade sinne för ekonomi. Han kallade henne ”Herr Käthe” och var tacksam över att hon drog in pengar genom att hyra ut rum och brygga öl i det gamla klostret, där de i stort sett levde som husockupanter.
Luther var dokumenterat barnkär. Han hjälpte gärna till med småttingarna, och drog sig inte för att byta blöjor.
Per Svensson citerar forskaren Birgit Stolt: ”Det är särskilt i samband med småbarn vars blöjor luktar illa och måste bytas, som Luther upprepade gånger drar paralleller till människornas synder som Gud måste förlåta.” Och Gud förlåter, som en luttrad moder.
Här framkommer en ljus sida av Luther, med småttingarna Lenchen och Hänschen på knät, med surkål och korv på bordet, och skummande öl i sejdeln. Luther tog ställning för vardagslivet, ”för borgarens, bondens och adelsmannens livsvärld, för världens världslighet” skriver kyrkohistorikern Thomas Kaufmann.
Att gärningar inte leder till Gud betyder inte att Luther satt med armarna i kors, tvärt om! Han var febrilt verksam. Arbetet höll väl också demonerna på avstånd. Per Svensson skriver att ”Uppvärdering av händer i verksamhet på bekostnad av händer knäppta i bön är en av den lutherska reformationens påtagliga bidrag till den europeiska kulturen”.
Även politiken har lutherska rötter, menar Per Svensson. Svenskarnas närmast naiva förtröstan på den goda staten kan vara ett arv av Luthers syn på den nåderika furstemakten. Luther fruktade anarki och kaos mer än allt annat. Det är därför vi bör ”hedra våra föräldrar, herrar och lärare på det att det må gå oss väl och vi må länge leva i vårt land”, som det står i Luthers lilla katekes.
Om Luther var komplex så gäller det också den protestantiska traditionen. Per Svensson visar målande hur många protestantiska samfund förnekat tron på gärningarna, men snart nog blivit besatta av rätt och fel, fixerade vid folks sätt att klä sig, tala eller leva sitt vardagsliv.
I sin uppslagsrika och livfulla bok visar Per Svensson att Luther förblivit en man med många talanger, och många herrars tjänare. 1967 firade DDR både reformationens 450 år och 50 års-minnet av ryska revolutionen. I Wittenberg samsades Marx och Luther förträffligt i samma parad.