Lena Köster: Ta hem en gren och läs

Säg mig vems år det är och jag ska säga dig hur det blir.

Eller inte. För vems år är det? Strindbergs, förstås. Hemslöjdarnas. Eric Sahlströms. Och en massa andras – och det bara i Sverige …

Jag önskar att det också blir en hoper andra år, markerade med genitiv.

Uppsalakonstens år till exempel. Ett år där Uppsalas konstnärer gör sig synliga på hemmaplan och i världen och där goda beslut fattas om ett nytt, kreativt konstmuseum med generös konsthall i centralt läge. Och en futuristisk arkitektur som får oss att dra efter andan i häpnad, förtjusning och kanske lite förfäran. Är det konst, så är det.

Uppsalalitteraturens år. Må det gå oss väl i händer, alla vi som skriver skönlitterärt på ett eller annat plan. Och må vi få beslut om ett Litteraturens hus eller Det fria ordets hus. Antingen det blir som Uppsalakonstnären Michel Östlund vill bredvid Helga Trefaldighetskyrkan vid pappa Staffan Östlunds ateljé, eller någon annanstans.

Det beror förstås på oss själva – Uppsalabor, konstnärer, författare, journalister, lobbyister, politiker – vad det blir för Uppsalaår. Både i stora drag och intill minsta lilla vardagstimme. Låt oss inte ge upp om det vi tror på och håller för viktigt!

Förlagsåret 2012 vore inte heller dumt. Då tänker jag inte på de stora förlagsjättarna, de tänker så bra på sig själva. Men de små och halvstora förlagen. De som drivs av en idé, ett tema, en önskan att verka för människans berättande.

Själv vill jag gärna slå ett slag för Skogens år. Detta efter att ha hittat fotografen och konstnären Maria Westerbergs bok Vildhjärta, utgiven 2010 på det värmländska förlaget Heidrun, där poeten Bengt Berg är en av ägarna och också publicerar egna böcker.

Maria Westerberg plockar pinnar och grenar i skogen, tar hem dem och bekantar sig med dem, letar fram deras berättelse med hjälp av täljkniv och ibland lite färg. Dessutom översätter hon skogens berättelse till mänskliga ord i korta texter, som är dikter, aforismer eller helt enkelt repliker.

Det är konst; det är hantverk; det är filosofi; det är mänsklighet när den är som bäst. Nämligen känslig, kärleksfull, kritisk, lyhörd och skapande.

Maria Westerberg har inte krävt något Skogens år. Förmodligen är varje år skogens år för henne. Som det borde vara för oss alla. För jordens skogar är jordens lungor. Och i skogarna bor livets mångfald.

Utan skogarna dör jorden.

Det pågår, som alla vet, storskalig skövling av jordens skogar. Samtidigt planteras nya träd och arbetas det intensivt i miljörörelser runt om i världen för att motverka skövlingen.

Skogens år, fyllt av forskning, bildkonst, litteratur, musik och performance, utropar jag härmed, tillsammans med korpen, älgen, skogsmyran, linnéan och stortallen! För livets skull.

Gå ut i skogen, låt ögonen vila i grönt. Ta hem en nedfallen gren och läs och lyssna till dess berättelse!