Tankar om urreligionen
KRĂNIKA. I Strindbergs En blĂ„ bok finner vi ett kapitel med titeln UrsprĂ„ket och urreligionen. Diktaren Strindberg Ă€ger en mĂ€ktig vision, ja han anar existensen av en ursprunglig religion i tidernas morgon.
Foto: Fotograf saknas!
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Strindberg driver tesen att hebreiskan Àr alla sprÄks moder, vilket han bevisar genom fyndiga jÀmförelser av ljudlikheter mellan grekiska, latinska och hebreiska glosor. "Jag kan visserligen icke hebreiska, men jag kan leta i en ordbok", bekÀnner den oförtröttlige Strindberg. Och, det Àr inte heller viktigt, den empiriska verkligheten Àr understÀlld hans diktar-seende, den intuitiva, överrationella kunskapen. Han ser med "hjÀrtats öga" som sufierna, de muslimska mystikerna, skulle ha uttryckt saken.
Denna tanke pÄ religionernas inre enhet förekommer hos tÀnkare, filosofer och diktare före och efter Strindberg. SÀrskild mÀrkbar för dessa tankegÄngar Àr madame Blavatsky och den teosofiska rörelsen. Med dessa var Strindberg mer Àn vÀl bekant. I sitt första brev till den svenske teosofen Torsten Hedlund (29 juli 1891) hÀvdar Strindberg att han Àr fullstÀndigt insatt i teosofins lÀror sedan 1884, dÄ han till och med personligen kom i kontakt med Helena Blavatskys krets.
I modern tid har den frÀmste uttolkaren för tanken pÄ religionernas enhet varit schweizaren Frithjof Schuon (1907-1998). I sin första bok The Transcendent Unity of Religions förklarar han begreppet religio perennis, d v s den eviga, transcendenta religionen av vilken religionerna i pluralis blott Àr Äterspeglingar. T S Eliot tillkÀnnagav efter att ha lÀst verket: "Inte nÄgonsin har jag pÄtrÀffat ett sÄ magistralt verk inom det komparativa religionsstudiet och studiet av österlÀndsk religion".
Schuons skola kallas för den perennialistiska och skiljer sig frÄn teosoferna pÄ en viktig punkt - synen pÄ ortodoxi. Grovt skulle man kunna sÀga att hos teosoferna leder tanken pÄ religionernas enhet till synkretism dÀr var och en plockar de element ur varje religion som han finner behagliga, medan hos perennialisterna en mÀnniska i det yttre bör leva i endast en ortodox tradition men i sitt inre besöka och utforska de andra. Den som har levt i en religion har levt i alla, menar Schuon.
BÀgge dessa synsÀtt, teosofin och perennialismen, inför en ny dimension Ät religionsdialogen. De öppnar en vÀg för förstÄelse över religionsgrÀnserna dÀr var och en med nyfikenhet och gott samvete kan besöka den andres vÀrld med respekt och insikten om att Àven dÀr finna en Äterspegling av den tidlösa och eviga urreligion, som Strindberg tycker sig vara pÄ spÄren.