Teaterfestival i Borås

Det går inte att komma med ett enkelt svar på vad som är utmärkande för en Biennalföreställning förutom att de alla har valts ut av en jury sammansatt av teaterkritiker. Här finns både vuxen-, barn- och ungdomsteater. Det är uppsättningar från hela Sverige av hög kvalitet på ett eller annat sätt.
Variationen är stor mellan olika föreställningar. Humorgruppen Klungan med sin lättsamma Det är vi som är hemgiften driver med olika stereotyper med stor verbal och kroppslig böjlighet som river ner skrattsalvor.
Östgörateatern/Riksteaterns uppsättning Räddad, en pjäs från 1883 skriven av Alfhild Agrell ingår i projektet Spets vilket inriktar sig på att gräva fram bortglömda kvinnliga dramatiker. Denna pjäs kan ses som en replik till Ibsens Ett dockhem, med sin starka kvinnoroll, men i vilken också utsattheten blir tydligare.

Det finns mycket kvar att göra för teatern med tanke på genus. Att många tycker så kunde man snappa upp här och var. Inte minst i pjäser som Heterofil, Malmöteatern Teater Weimars uppsättning i vilken tre kvinnor presenterar en text adresserad till publiken, poetisk och ibland svårgenomtränglig och Victoria Benedictssons pjäs Den bergtagna. Båda sätter könsrollerna, makten och sexualiteten i centrum men på helt olika sätt.
Att Uppsala Stadsteater fanns med i programmet är inte förvånande. Teatern har genomgått en vitalisering och har presenterat många sevärda och engagerade produktioner sedan Linus Tunström tillträde som teaterchef. Tjuven drog mycket publik på Borås stadsteaters stora scen. De som ville se Göteborgsgruppen Backa Teaterns satsning 3 x Brott och straff fick åka festivalbuss till Hisingen. Där i ett stort rum, en ombyggd plåtverkstad, kretsar spelet i tre olika föreställningar kring Fjodor Dostojevskijs problematik, förflyttad till vår samtid.

Vid varje biennal är landets Teaterhögskolor närvarande med sina slutproduktioner. Malmöskolans uppsättning av Eugène Ionescos Dödens Triumf var en föreställning som tog ut svängarna, med stor plats för det absurda både i kropp, kostym, sceneri, scenografi, form till publikens förtjusning.
I det stora hela betyder Teaterbiennalen utbyte av idéer och erfarenheter i mängder av seminarier och teaterföreställningar och möten. Och att välja och välja bort: man hinner inte delta i allt. Men det som det talas om här kommer kanske så småningom gestalta sig på teatrarna runt om i landet. För mig som konstnärlig ledare/regissör för Teater Blanca i Uppsala blir en biennal ofta en energi och idékälla, i det avseendet fanns det mycket att hämta även denna gång.