ROCK. Inget vibrato, inga keyboards och inga arenaomfamnande pretentioner är större än i händerna på The Killers. Det är som alltid med Brandon Flowers & co, jag rodnar över hur mycket jag gillar deras lika sorgligt lättköpta som skamlöst effektiva 80-talshookar. Men det gäller mest hur de inleder och avslutar fjärde plattan Battle born. Albumets rosaskimrande aura grumlas av outgrundligt många gråa ballader som skvalpar runt utan riktning och skrapar på en amerikanskt sentimental ådra som jag helst ser att de syr igen.
The Killers: Battle born
Det finns några gråa ballader på The Killers nya album, men de inleder och avslutar Battle born på ett skamlöst effektivt sätt.
Foto: Fotograf saknas!
The Killers
Battle born
(Universal)
Bästa spår: Flesh and bones.
Så jobbar vi med nyheter