Gruppen har funnits sedan 1999 men tack vare en ny bandkonstellation känns det nya albumet "Songs about losers" som en nystart. Det säger The Searchs sångare och låtskrivare Razmig Tekeyan när UNT pratar med honom om det nygamla soundet och Uppsalas musikscener.
I en intervju i DN 2004 beskrev ni ert sound som "ett dystert 80-talspostpunkband". Känns det igen även i dag?
– Ja, det gör ju det... För min del är det fortfarande 80-talet som gäller ljudmässigt, så på den fronten har det väl inte hänt så mycket. När vi började 1999 lyssnade jag mycket på New Order och deras 80-talsskivor och det var ju lite tabu då att ha sådana här vulgära trummor och gitarr. Men jag gillar att vara ute och inte så beroende av vad som händer runt omkring. Det kanske är ett kommersiellt självmord men det är så här vi låter, säger Razmig Tekeyan.
Vad är det som har gjort att ni har hållit kvar vid mer eller mindre samma ljudbild under 17 år?
– Jag har inte varit så intresserad av vad som pågår just nu så det har varit ett medvetet val från början. Det har naturligtvis hänt saker mellan de olika skivor, men visst – grunden är densamma. Som AD/DC vars låtar folk säger låter likadant, det finns en charm i det. För mig är det konstigare med band som bara lyssnar in vad som är hett just nu och sedan anammar det i sin musik.
"Songs about losers" är ert nionde album och du säger att det har hänt saker. Som vad?
– För det första är det många låtar, 17 stycken. Och många av dem består av verser eller refränger från låtar som aldrig blev färdiga för 10-15 år sedan. Andra låtar fungerade inte i tidigare bandkonstellationer men har blivit väldigt bra i händerna på mina bandkolleger Rickard Engström och Viktor Thylwe. Bitarna har fallit på plats i och med oss tre.
Och skivan fick fyra kajor av UNT:s recensent. Det låter som en nytändning för The Search?
– Absolut, det skulle jag säga. Den här skivan och "Our need for solace" som vi släppte för två år sedan är de som jag är mest nöjd med av alla. Det är en blandning av allt som vi har gjort genom åren.
Ni som har varit aktiva på den lokala musikscenen under lång tid – vad har du att säga om utbudet av scener i Uppsala?
– Det roligt att det bokas stora akter som i Botan, men det ser väl lite mörkt ut för de mindre banden. Vi har spelat på de flesta ställen och började med spelningar på Genomfarten, Grand och Ungdomens hus. Jag undrar hur nya band gör i dag om de vill få gigs... Uppsala hade nog sin bästa tid på den fronten för 20-30 år sedan. Men vi får se, det kanske blir en renässans för livemusiken.